kände jag mig när jag anlände på kvällen kl 19.30 till senaste föreläsningen och fann byggnaden på Linnéuniversitetet totalt låst.
Om jag nu inte hade haft kontakt med min lärare tidigare den dagen, hade jag trott att lektionen var inställd.
Nu befann de andra sig två våningar upp och var omöjliga att nå med skrik eller bankningar. (Resten av gruppen hade haft föreläsningar innan den jag skulle vara med på.)
Alla lokaler verkade vara tomma, men till slut hittade jag två studenter vid datorer som satt i källarplanet och när jag hade bankat på rutan och visat att jag ville in,pekade de och visade mig till biblioteket mitt över. Där fanns så en man i receptionen som hade ett passerkort, så jag kom in.
Det hade ju inte varit så kul att bara köra hem igen de 86 kilometrarna utan att ha varit på föreläsningen.
Språkgrupperna är exklusiva värre. Vi är fem personer i den!
Det ger mig disciplin att följa föreläsningar, göra hemuppgifter och skriva tentor. Snart börjar guidesäsongen, och jag har många inbokningar på tyska.
Nu ska jag koppla av! Och sova länge i morgon hoppas jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar