Man kan klia sig i huvudet ibland och undra vad detta är. Det finns människor som aldrig någonsin ser sin egen skuld i någonting.
Om man lever ett väldigt socialt missanpassat liv och struntar fullständigt i vårt samhälles regler, och i stället lever i en subkultur med sina egna lagar och regler, då får man nog räkna med att man inte blir socialt accepterad och kanske inte får de fördelar man annars skulle ha fått i det här samhället. Det är inte synd om den här sortens människor. De får faktiskt skylla sig själva. Vi har rättigheter, men vi har banne mig också skyldigheter.
Visst är det jättesvårt att få bostad ibland. Och det kan man klaga över. Men om man sitter med en massa skulder hos Kronofogden, ska man kanske inte tycka att det är så konstigt om en hyresvärd inte har förtroende för en.
Jodå, människor kan råka illa ut, men knappast i ett upprepat mönster.
En del har lätt för att dra på sig offerkoftan. Det är alltid väldigt, väldigt synd om dem, och de är helt skuldlösa till vad som har hänt eller händer i deras liv.
Man är inte skuldlös. Det är inte jag heller till det som har drabbat mig. Men nog finns det människor som driver drev mot andra. Speciellt om man sitter i en position av något slag som någon annan vill ha. Det är lustigt att se hur någon från arbetsplatsen plötsligt blir chef när en chef har arbetats bort. Fanns det inte ett syfte då?
Jag skulle kunna ge flera sådana exempel. Det finns till och med en som blev biskop inifrån när en annan biskop hade fått lämna sin biskopsstol på ett ytterst förnedrande sätt.
Men, det är inte alltid så. Har man ett mönster av att folk inte har orkat med att ha en med, då ska man nog försöka se vari detta mönster består, ta konsekvenserna av hur man själv har betett sig och göra rättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar