Ni som, liksom jag, såg filmen om mobbningen i USA är säkert också skakade. Så kan det gå till!
Och mobbning förekommer i svenska skolor också, och på många, många svenska arbetsplatser. På de senare är den ofta mera subtil med utfrysning och utestängningar.
Vad gäller det senare kan svenska grundskolor vara mycket goda modeller. Är du på något sätt obekväm för ledningen, det vill säga om du vågar klaga på det du anser vara missförhållanden, kan du råka illa ut. Whistle-blowers är sällan välsedda någonstans och även om de lyckas åstadkomma saker, så råkar de nog ofta illa ut själva.
För något år sedan hade jag en debattartikel som jag kallade "Mobbningen kan börja vid köksbordet" i min lokaltidning. Och så är det. Som de gamla kvittra sjunga de unga, sägs det ju. Var detta rätt nu?
Om föräldrar sitter och pratar illa om någon elev och dennes familj tar garanterat barnen i familjen detta med sig till skolan. Så kan mobbning börja.
Det märkliga med mobbningen är dock att en förutsättning nästan är att alla hänger med. Om någon tar ställning mot och sätter ner foten, kan den faktiskt stoppa upp eller rent av vända. Det beror naturligtvis på vem som gör det.
När man lyssnar på artister och kända författares levnadshistorier är det faktiskt slående hur många som berättar om att de har mobbats av kamrater när de var barn och unga. Det verkar som om kändisskapet och framgången har fungerat som en revansch, vilket många också intygar.
Folk gillar att hänga på mobbare. Det är som om själva fenomenet gav dem syre. Någon börjar tala om hur hemsk och löjlig någon annan är och så sätter andra igång. Man kan ge människor förlöjligande öknamn och raljera med deras bristande kompetenser. Vill ni se exempel rekommenderar jag er att läsa inlägg och kommentarer på
http://bloggardag.blogspot.com
Bättre exempel på detta fenomen är nog svårt att hitta!
Tur för människan att han inte är anställd i ett privat företag, för där hade han inte blivit gammal som uppviglare mot ledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar