Jag har faktiskt aldrig sett ett enda exempel på att Svenska kyrkan har satt ner foten mot uppenbara trakasserier och mobbning. Aldrig. Denhar vad jag har sett löst alla konflikter med att någon har fått lämna arbetsplatsen.
Det mest skandalösa, anser jag, var hur förre biskopen i Växjö stift systematiskt mobbades ut.
Anders Wejryd hör inte till mina favoriter. Jag tycker nog att han är ganska så omedveten om hur människor mobbas ut. Och han låg väl bakom att biskopen blev förflyttad. Men en sak har Anders som jag uppskattar. Han är en vidsynt människa när det inte gäller anställda. Det är väl helt logiskt att han säger att bidragen till en kyrka som inte vill ha med Svenska kyrkan att göra kanske kan påverkas av detta. Hur skulle det annars se ut? Det är väl inga masochister inom kyrkan?
Man får vara stolt över vår Svenska kyrka som både har kvinnliga präster och biskopar och som viger samkönade par. Nu tror jag visserligen att få bryr sig om en kyrklig vigsel, men möjligheten finns ju.
Och de som ser sina privilegier och sin unika och falska ställning rasera skakar naturligtvis i sina grundvalar. För är man ingen annan så kan man ju tro att man som man är speciellt utvald av Gud och att ingen kvinna kan föra lärjungaskapet vidare. Ack ja!
Omedvetenheten om historiens föränderliga vindar är stor.
Men hur ser man egentligen på Gud? Hur är deras tro? Tror de att det är ett objekt, en Fader som tänker och känner som människor? Då hade han väl aldrig behövt inkarneras? Jag ser inkarnationen som ett möjliggörande för Gud att bli begriplig, det där med att dö för någons synder ställer jag mig ytterst skeptisk till. Jag tror nämligen att Jesus dog PÅ GRUND AV våra synder och inte för att sona våra synder. Jag tror att detta är en språklig felaktighet i översättningar. Vilket är mest logiskt?
Gud är en kraft. Bibeln är en berättelse om gudsmöten till stor del.
Om Gud blir ett objekt och Bibeln en sorts lagbok,då har vi en mycket, mycket liten Gud. Det tror jag inte vi har. Gud är alltid större!
1 kommentar:
Om man tänker och känner är man ett subjekt (men inte nödvändigtvis subjektiv), och inte ett objekt. I den kristna tron är Gud subjektet och människan objektet. Som objekt har människan givits en begränsad förmåga att agera som ett subjekt. Att karaktärisera andras tro, och definiera sin egen utifrån att de tror fel, har sina risker.
Cogito, ergo sum
Skicka en kommentar