Mina erfarenheter från kyrkans inre är naturligtvis urdåliga, egentligen . Det blev de när jag hade en ordförande som JAG upplevde lyssnade på den han talade senast med och helst snabbt ville avfärda saker. När denne någon blev ärkebiskop i Svenska kyrkan lämnade jag denna för 1,5 år. Det är ganska ofta som det känns som om det är dags igen .
När jag nu ser hur höga, kyrkliga företrädare uppträder stärker detta den uppfattningen. Om en biskop lismar med andra präster som han verkar tycka vara värda att bemöta och struntar i att svara andra som han tydligen inte tycker är värda att bemöta, då ser det mycket illa ut. Just nu ligger en fråga på en biskopsblogg från en präst. Den verkar inte bli besvarad.
Typiskt för Svenska kyrkan!
Det man inte vill befatta sig med, eller om man tycker att det är obekväma frågor, undviker man helt enkelt.
Fast man kan också ibland svara på annat sätt genom att vara anonym och ge svaret i annan form.
Usch och fy, det säger jag bara! Den kyrkan är många gånger inget annat än en institution för att saktionera makten får sådana som tror att de har patent på Gud!
Men våra kvinnliga präster i min församling är bra...
Det är tack vare dem jag stannar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar