Ett av de skäl som jag har att tycka att man ska fundera på hur man tar in folk i landet är att jag har sett hur dåliga resurser det finns, inte minst vad gäller undervisningen i svenska.
En del människor tycks tro att om man bara kan tala svenska själv, kan man också lära ut språket till de nyanlända.
Under de tjugo år som jag arbetade med invandrarundervisning på heltid har jag sett och hört märkliga saker. En kvinna, helt oerfaren av språkundervisning, fick jobb på en privat firma som hade undervisning på ett företag. Hon lät deltagarna på kursen läsa texter högt. Det var hennes "metod", som hon förklarade med att hon ju aldrig hade undervisat förr.
Alfabetiseringsundervisningen är ett annat område som är mycket misskött. Att lära en vuxen analfabet ett nytt språk är inte samma sak som att lära svenska skolbarn att läsa. Man måste börja på ett helt annat sätt.
Det finns mycket bra lärare, och det finns undervisning som är ett stort skämt.
Att bli svensklärare kräver en omfattande utbildning på universitetet, men denna utbildning måste kompletteras med specialkurser om man ska undervisa invandrare.
I Sverige verkar ibland undervisningen vara ett stort experiment för att inte säga ett stor skämt!
Till det skämtsamma hör också att en del gamla läromedel, kanske avsedda för barn som används ibland verkar gjorde för det gamla agrarsamhället. Det första man lär ut är kor, hästar, grisar och höns. Säkert det mest nödvändiga för storstadsbor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar