Hon berättade att hennes arbete med laget gick ut på att bygga på det som var bra.
Självklart är det så man blir bra!
Jag blev så förvånad över den pedagogik som tillämpades på högstadiet, där man hela tiden, tyckte jag, poängterade vad eleverna INTE kunde.
Sedan undrade man varför eleverna på enskilt arbete, när de själva fick välja vad de skulle jobba med, arbetade med det som de var bra på! Vad annars? Det man är dålig i ger väl inga kickar eller lust till att gå vidare i.
Människor som är elaka, och som försöker få oss att krympa på olika sätt, blir i längden både ointressanta och tråkiga.
Vi vill väl alla ha folk som lyfter oss, eller hur?
Risken är stor att om man vistas bland sådana människor tar man efter och blir likadan själv, och då blir det som två drunknande som drar ner varandra.
Igår talade jag med en gammal god vän.
- Varför lämnar vi ibland inte människor som inte gör oss gott? undrade han.
Ja, det kan man fråga sig. Men till slut blir det nödvändigt om man ska överleva.
Och varför ger vi inte helt upp dem som aldrig vågar vara tydliga.
Ja, det är väl samma sak där, att till slut gör man det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar