Om det inte hade varit för våra trevliga kvinnliga präster i min församling hade jag nog lämnat kyrkan nu, eller i vart fall i oktober månad, om jag lever tills dess.
Detta ständiga bråkande mellan olika tolkningar, detta översitteri från en del kyrkliga företrädare och de dubbla miljöerna med snällhet på ytan och skitprat i korridorerna (jag vet hur det kan vara) är nog mera förödande för en än upplyftande.
Upplyftande är däremot turismen. Visst, det finns nackdelar där också, och man måste kunna hantera både besvärliga gäster och busschaufförer, men de senare är oftast urtrevliga. De trevligaste människor man kan jobba med, tycker jag.
Men själva stämningen bland folk som jobbar med turism är positiv. Den senaste veckan har jag varit lite halvdålig. Tror att jag fick en sorts infektion och blev så där trött och hängig utan att vara riktigt, riktigt sjuk. Blir ibland sådan och inbillar mig att jag har bra motståndskraft och att kroppen går i försvarsläge mot någon infektion.
Men så kommer det någon inbjudan och ett trevligt program och vips känns allting mycket roligare, och jag blir uppiggad igen.
Mindre uppiggad blev jag av posten som skickade sms tidigt i morse, och väckte mig, om att en bok var på väg. Det är nu andra aviseringen om detta, och jag måste undra om saker brukar komma bort på posten eller varför man håller på så där. Informationssamhället växer förvisso.
Nu ska jag dra mig ner till affären för att lämna Lottot, köpa frallor och räksallad, och så ska jag hämta den födelsedagspresent (20 februari) som jag redan fått från dem i form av en Toblerone. Trevligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar