Men det mesta jag äger är ärvt från mina mostrar eller föräldrar, ja till och med en del från mina farföräldrar, som dog för länge sedan. En av de sakerna är en tavla, som jag tror att min farmor har tittat på och tyckt om. Jag tycker mer och mer om den fast den säkert inte är värd någonting. Men den kan vara det!
Jag föreställer mig mina fattiga farföräldrar i sitt enkla hem med bara några få tillhörigheter och så denna tavla på väggen.
Det andra, från mammas sida, är elegantare saker.
Häromdagen hittade jag en nyckel på golvet, som tillhör en liten clown, som slår på en trumma. Den gillade vi som barn, och den låg i en låda i ett sideboard som mina mostrar hade, och så brukade de plocka fram den till oss. Varifrån de hade fått den begriper jag inte alls.
Nu står den lilla clownen i en av mina många bokhyllor.
När jag sitter där med den där clownen så kommer ju en massa minnesbilder fram från vårt liv i villorna med de stora trädgårdarna emellan ute på Bellevue i Malmö, och jag minns också jularna då alla de gamla, som nu är döda, levde. Hur kan man då kasta saker, när de väcker så mycket till liv?
Farmors o farfars tavla.
Ärvt bord.
Den trumspelande clownen.
Idag har vi bara slappat här hemma och gjort ingenting mer än ätit och tittat på TV. Jo, någon, fast inte jag, har skrivit bloggkommentarer.
När Någon satte sig i den andra gröna skinnfåtöljen framför TV:n i kväll, såg jag att jeansen saknades på de bara benen.
- Har du redan börjat klä av dig? undrade jag.
-Nej, jag har ännu inte klätt på mig! blev svaret.
Tala om frihet och lättja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar