I framtiden ska jag bara umgås med snälla människor. Jag har faktiskt i mitt liv fightats alldeles tillräckligt med besvärliga personer. Och alldeles för ofta tror man att det är en själv det är fel på när människor utövar sina mobbningstendenser eller härskartekniker över en.
Det behöver inte bara vara i bekantskapskretsen eller på jobben, utan det kan precis lika gärna vara i familjen.
Snälla människor, som du blir sedd av, får dig att växa och må bra!
I min barndom/ungdom var flickor definitivt inte lika mycket värda som killar i en familj. Detta tror jag att många kvinnor i min ålder kan intyga. Att få en son var det bästa som kunde hända en kvinna. Helst skulle sonen komma först. Jag minns faktiskt en gång, när någon kommenterade att mina föräldrar hade fått en dotter och en son, att min far sade att vi hade kommit i fel ordning! Jag är äldst!
Det där med att kvinnor syns i det offentliga rummet och skriver och debatterar var inte heller så vanligt eller ens passande.
En gång tog jag, mycket stolt, hem en debattartikel som jag hade fått publicerad i Aftonbladet för att visa mina föräldrar. Det var mycket svårt att få in något där, och dessutom fick man då 1000 kronor i arvode.
Min far lade bara artikeln åt sidan, och jag tror aldrig att han läste den.
Om du inte syns och inte hörs då finns du inte! Vi har alla våra olika roller i familjer, släkt, vänkrets och i andra sammanhang. En del ska lyftas högt upp, och andra ska osynliggöras så att de krymper, för de är kanske obehagligt duktiga eller driftiga.
Har man bestämt sig för att pojkar är mera värda än flickor av tradition och vana, då har man som tjej en kanske livslång kamp att se fram emot.
För se Pauli ord har smittat av sig även i det mera sekulära samhället. Kvinnor ska helst hålla tyst! (Jag skrev inte hålla käften!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar