Just nu pågår en debatt på biskop Åke Bonniers blogg om hans försvar för att Skara domkyrkoförsamling har lämnat tillbaka den tavla som Elisabeth Olsson Wallin hade skänkt dem.
Jag undrar om man hade lämnat tillbaka en gåva om den hade kommit från en vit heterosexuell man.
Det betvivlar jag.
Elisabeth Olsson Wallin retar naturligtvis upp folk med sin drastiska konst. Man kan inte tränga in i kyrkornas småborgerliga finrum med en Jesus som tar hand om dem som är på marginalen i samhället som prostituerade och transvestiter.
I det här fallet var tavlan betydligt mera balanserad och dessutom, sedd med mina konsthistorieögon, ytterst välkomponerad. Men den var opassande och för att legitimera detta snurrar man in sig i än det ena än det andra.
Att däremot två hednagudar står staty i samma domkyrka är tydligen helt okey!
Det kusliga är hur kvinnoföraktet hela tiden skymtar under ytan hos vissa debattörer. Föraktet och nedvärderingen av Elisabeth Olsson Wallin öses ut över henne, ja, så mycket att det till och med finns män, som förutom jag, reagerar.
Kvinnans underordning och mindrevärde är synliga på många håll i samhället. Idag kan vi alltså läsa hur fem killar överföll en 20-årig tjej, som därmed blev våldtagen mitt i centrala Sundbyberg i morse. Detta visar naturligtvis på hur lite man respekterar kvinnor!
Vi kunde också för en tid sedan höra hur en SD-riksdagsman kallade en ung kvinna för hora på öppen gata. Hennes roll hade ingenting med horor att göra, utan detta verkade vara ett för honom helt vanligt skällsord.
Så är det, trots allt jämställdhetsarbete i det här samhället!
Kvinnor betraktas som mindre värda av många machomän. Kvinnor är sådana som man kan spotta på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar