söndag 1 januari 2012

Utgångspunkt dåligt

Eftersom jag satt i telefonen just när nyårsbönen var på tv, fick jag titta på nätet i stället, och för en gångs skull kopplade det mobila bredbandet inte ner. Det kan vara lite problem i obygden annars.
Efteråt funderade jag på ärkebiskopens ord, som höll samma stil som så mycket annat i vårt samhälle.
Man utgår från att situationen är dålig.
-Var inte rädd! Är det bra som det är?
Med en klar antydan om att människors liv inte är bra.

Jag vet inte, men för mig borde en kristen utgångspunkt vara tacksamhet och ödmjukhet, inte att hela tiden sträva efter något som är bättre.
Förhållningssättet är vanligt inom olika områden. Du ska göras om i tv:s kvällsprogram för att bli snyggare, du ska genom allehanda självhjälpsböcker nå ditt maximala, eller i vart fall bättre jag. Vi ska byta kök och göra om hemmet. Du ska gå ner i vikt. Fem kilon på fyra veckor säger veckotidningarna, och på sidan efter följer goda tårtrecept.

Sällan ser man hur någon mager människa ska gå upp i vikt!
Min egen förkärlek för tjocka människor blir allt tydligare för mig, och den gången jag gick på Viktväktarna tyckte jag det var förfärligt när folk applåderade att yppiga vackra kvinnor hade förvandlats till något som liknade fågelskrämmor med hängande skinn. Troligtvis är detta den psykologiska orsaken till mina misslyckade viktnedgångar.

Säkert hade många tonåringars problem försvunnit med en annan attityd till egenvärdet? "Du är bra som du är"- konceptet.

Nåväl ärkebiskopen och andra präster som vill få oss att tro att lyckan finns i framtiden- eller efter döden- vill nog väl.Fast jag vidhåller att utgångspunkten borde ha varit en annan. Tacksamhet i det som är.

Firade nyår med katten och i telefonen, som jag skrev att jag skulle igår. Han är rolig, katten Bellman. Hans stora förtjusning är räkor. Det är genom att  tina räkor som jag får in honom under sommarhalvåret när han står i dörren och trilskas.
Igår var han helt vild och stod och krafsade på mig för att jag inte skalade hans räkor fort nog. Sedan luktade han räkor hela kvällen.

Egentligen är man ganska blasé på nyårsfirande efter 68 stycken sådana. Numera ser jag mera med tillförsikt på det nya året än jag gjorde förr. Förr  kändes alltid nyår lite pirrigt. Man vet att livet är på gott och på ont. Inte bara solsken och inte bara mörker. Och man bör ha lärt sig att gräset inte alltid är grönare någon annanstans. Men visst, det kan ju hända! 


  

2 kommentarer:

vally sa...

Härlig skrift du bjuder på.
Man skall inte vara nöjd, säger de som inte upplevt så många nyårsfiranden. Då stannar utvecklingen.
Jaja, alltid skall det käftas emot.

Nä, jag skiter i djupsinnigheterna och går rakt på. Jag tycker att Jan Malmsjö verkade lite gaggig. Hans fru borde få honom på andra tankar. Att lämna över innan det blir pinsamt.
Såg honom i Malmö -86 i La cage aux Folles. Vilken fullödighet i allt från den mannen ...då.

God Fortsättning du goda människa!

nya tant lila sa...

Tack detsamma!
Och tack för "goda människa", det behöver jag verkligen höra just nu!

Missade det mesta av Malmsjö för jag var på annat håll i huset och tittade på raketer, hörde honom bara på avstånd. Som sagt, man blir ju lite blasé med tiden...