En dag blir man bara fed up med saker. Då har man kommit till en gräns, eller kanske rättare sagt passerat en gräns, där man inte längre kan gå tillbaka. Saker har sagts och gjorts så att det bara finns en väg, och den är framåt.
Det börjar ljusna nu. Vi kan ju redan märka det på eftermiddagen. Jag noterade igår att det fortfarande var ljust lite över fyra. Om det nu överhuvudtaget är ljust , det vill säga. För dystert och mörkt är det under dagen sedan veckor tillbaka här. Man har knappast sett solen här.
Igår fick jag ett mejl med en inbjudan till en stämma från Stockholm, där en lyrisk människa berättade om sol på ett litet lager snö. Jo, så kunde det vara där, minns jag, oftare än här.
Idag ska julen ut, och i morgon är det yngsta barnets födelsedag. Ja, riktigt ung är hon ju knappast längre...
En dag i taget, brukar man säga till människor i kris. Vet inte om jag är i kris, snarare i seghet. Då ska man kanske också ta en sak i taget, så att man åtminstone gör något.
Jag får börja med att ta bort ljusstakar och julpynt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar