Nu är jag upprörd, verkligen, i min gamla f d sossesjäl! Hur har inte det partiet förfallit?
Carin Jämtin höll en överenskommelse och poängterade för det flåsande journalistdrevet att VU hade förtroende för sin partiledare och att han sedan avgick av egen fri vilja.
Samtidigt ger läckorna från gruppen Aftonbladet hela listan på en omröstning i VU där nio ledamöter sägs ha sagt nej till förtroendet och tre har sagt ja.
Men, var inte en av dem som sade nej en person som stod på en tidigare bild och kramade Håkan Juholt som en vän som alltid hade stöttat honom!?
Carin Jämtin skulle inte ha ljugit! VU har nu skadat f d partiledaren ännu mer än de hade behövt göra, för de har gjort honom till en löjlig figur, som vill hålla fasaden trots att allt har rasat omkring honom.
Vad sysslar man med i det socialdemokratiska partiet? Det är väl klart att ingen vill bli partiledare där!
4 kommentarer:
Kan man lita på media fullt ut?
Varför skall de plötsligt börja skriva om siffror...
Du har nog inte sett tidningen, eller hur? Finns visst på nätet också.
Det är foto på varje ledamot med ett stort "nej" eller "ja" på varje kort. Jo, det är säkert helt korrekt.
Och sedan har de uppgett vad H.J. skrev i ett mejl och Per Nuder är intervjuad om hur han kom till undsättning till VU.
Undrar vad de sysslar med.
Det är ju vanligt när högt uppsatta tvingas bort att ge dem möjlighet att säga: Jag valde detta själv. Inom näringslivet är detta väldigt vanligt - en VD får sparken av styrelsen men det förvandlas till jag avgår av personliga skäl. Håller dock med dig om att det tär ytterligare på förtroendet - och föder drevet - när desssa olika versioner nu spelas ut mot varandra. Det hade nog varit bättre, för alla, med klarspråk. Varför kan man inte bara tillstå att VU faktiskt inte hade förtroende för Juholt?
Jo, men detta var ju så uppenbart så det blev pinsamt, tycker jag.
Jag vet inte hur det är på toppositioner inom näringslivet. Intrycket är förstås att huvudena rullar där såväl som inom Svenska kyrkan.
När jag själv en gång skulle bort från rektorstjänsten i Ohamn (har nog skrivit detta förr) var jag i Sundsvall och var sjukskriven i denna turbulens. Då skulle biskopen (min ordf.) (nuv. ärkeb.), vice ordf., kontraktsprosten och min kyrkoherde (samtliga hörde till AU) ta flyget upp till Sthlm för att tillsammans med Arb.giv. alliansens representant träffa mig. Min facklige företrädare meddelade att han inte kunde vara med. Alltså fem personer mot mig ensam!
Jag nekade att träffa dem. De tänkte alldeles uppenbart övertala mig att säga upp mig själv.
Vid den tidpunkten hade jag sällskap med en ombudsman på ett av de största chefsförbunden i Sthlm. Han sade till mig att absolut inte gå med på att gå själv. Jag skulle vinna ekonomiskt på att stanna kvar som läget var. Jag stannade och fick en fallskärm som jag var nöjd med.
Där jag sedan sökte tjänst var det snarast en merit att ha åkt ut från en arbetsplats med anknytning till Sv.kyrkan, för många kände någon som visste hur svår arbetsmiljön var inom kyrkan.
Så, jag fick jobb direkt när jag sökte. Utan att ha ett grönt kort, jag var mycket tydlig med situationen.
Skicka en kommentar