Med åren har jag blivit mer och mer medveten om hur viktigt det är att välja rätt umgänge.
Det finns människor som får dig att växa, och det finns människor som gör allt för att dra ner dig och göra dig mindre värd- än du är.
För några år sedan fick jag en ny bekant som hade berättat om mig för en släkting.
- Vad sade du då? frågade jag.
- Jag sade att du var överviktig!
Så, detta var det allt överskuggande hos mig? Det är så en människa som jag introduceras. Inget om att jag nog faktiskt kan vara en mycket trevlig person, att jag har varit ensamstående med ett av barnen efter skilsmässan i många år och trots detta lyckats skaffa eget hus, inget om förtroendeuppdrag, jobb eller tre akademiska examina. Jag var tjock, helt enkelt.
Så kunde det vara inom skolan också. Det positiva man stod för det poängterades sällan, utan endast det negativa för att andra skulle känna sig stora. Så har ju många elever det också!
Motsatsen finns också. Om någon kan påstå, som jag läste i ett mejl häromdagen, att jag OCKSÅ var en god seglare, då ser man mig med kärleksfulla ögon. I synnerhet som erfarenheten bygger på en situation då vi inte ens kom ur hamninloppet med min (dåvarande) lilla båt, (trots seglingskurs) utan jag fick tillkalla hjälp från en kollega som befann sig i samma vatten för att få vind i seglen.
Kärleksfulla och välvilliga ögon ger oss vind i seglen och får oss att växa. De andra, de som drar ner oss, ska vi nog försöka undvika i våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar