Nu återkom den sortens dröm, men den här gången hörde jag knappast vad de sade. Jag gick vid ett högt hönsnät, och där innanför fanns hönsgården. Det var ett förfärligt kacklande, och alla slogs så att fjädrarna rök och hackade på varandra så att någon bara lade sig ned. För mig var det fullständigt omöjligt att begripa vad det hela gick ut på. Tror att det var något om vem som skulle vara tupp...
I drömmen hade jag också sällskap, och mitt sällskap ville absolut in i hönsgården och slåss. Jag tyckte att det såg lönlöst ut, för vad kommer ut av ett sådant kacklande? Men han gick in i hönsgården, och jag drog iväg och hittade en blomstrande äng med underbara blommor, och jag satte mig ner i gräset, som tjuren Ferdinand, och luktade på blommorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar