Att bara tiga i stället för att svara någon som vill ha svar är en härskarteknik. Det praktiserar man när man vill sätta sig på någon eller utöva makt eller visa att någon inte ens är värd ett svar.
Just i dagarna är jag irriterad över att vi är ett par personer som har försökt få igång en mejldiskussion i en fråga i en förening. Några har bara tigit. En del av dem är manliga präster. Kvinnorna har svarat.
Från min tid som anställd inom Växjö stift har jag dåliga erfarenheter av hur man kunde använda sitt tigande till att utöva makt. Jag ska nog inte nämna här vem som var biskop och min ordförande under den största delen av min tjänstgöring, men eftersom denna inträffade under 1990-talet kan den som vill kolla upp det.
Antingen fick man av vissa kyrkliga dignitärer inget svar alls eller också något kortfattat, kryptiskt som man inte begrep. Bad man då om en förklaring fick man ingen sådan. Man skulle kunna tolka och begripa de mest konstiga saker av sig själv.
Nu såg jag på en prästblogg hur en kvinna efterlyste svar på något hon hade skrivit. Ja, försök gärna! Man kan ibland skrika sig hes utan att få några svar.
Men man får tänka att detta egentligen säger mera om dem som tiger än om dem som frågar. Och kanske är det de tigande som blir förlorarna, om det nu gäller att vinna något eller att förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar