Jag hade aldrig tänkt på bli lärare, för jag skulle doktorera i konsthistoria och var också inskriven som doktorand, dock utan att någonsin påbörja de studierna. Anledningen till detta var att jag fastnade som lärare, när jag hade tagit ett jobb tillfälligt, trodde jag, som invandrarlärare på Kursverksamheten. Vi kallades lärare, vilket fick ABF:arna att se dubbelt rött. Nåväl jag blev kvar på KV i åtta år och var mycket engagerad både i undervisning och fortbildning av andra.
När det började bli tal om att kommunalisera undervisningen skulle det krävas lärarhögskola. De planerna hade jag stoppat undan eftersom min examen bestod av konsthistoria med konstteori (huvudämnet), litteraturhistoria med poetik och nordiska språk, svensk-stilistisk inriktning. Den kombinationen var inte gångbar i gundskola/gymasium på den tiden.
Men på en konferens råkade jag sitta vid sidan om en person som hade gått folkhögskollärarutbildningen i Linköping, en parallellinje till de andra ämneslärarutbildningarna som också kunde ge behörighet till den kommunala skolan, och där var mina ämnen huvudämnen fick jag höra. Dock visste jag att det var mycket svårt att komma in där, folk sökte massor av gånger.
Jag kom in på första försöket efter intervju och allt, och så började ett årslångt pendlande mellan Lundaregionen och Linköping/Norrköping där jag senare gjorde praktik.
Detta år blev för mig- och säkert för många andra- totalt omvälvande pedagogiskt sett.
Hela mitt fokus förändrades från att ha varit koncentrerat på hur jag lärde ut till hur eleverna lärde in, och på vad som skapade motivation hos dem. Detta gäller inte dåliga betyg för dem som aldrig lyckas, ens om de anstränger sig till det yttersta.
Du kan som lärare stå och spralla och vara hur duktig som helst i katedern, men till syvende och sist är hela inlärningen beroende av vad som fastnar i elevernas hjärnor. Helst ska detta sitta efter skrivningar och prov.
Med tanke på ovanstående kan man fundera över den nuvarande skolpolitiken. Men Björklund och kompani har inte gått lärarutbildning på folkhögskollärarlinjen, där undervisning bygger på inlärning och motivation!
Så fick jag sagt det, nu när jag har lämnat fp!
2 kommentarer:
Kamrer Andersson malde på och malde på med sina siffror. Arbetslaget gäspade och fattade inget.
Men kamrer Andersson envisades för "informationen måste ut".
Ja, men sa yngste assistenten är det inte viktigare att den går in...?
Just det!
Skicka en kommentar