Och varför blir det så?

Vissa människor har en förmåga att ställa till det i sina liv, så att det mesta verkar att kapsejsa. Är de födda under en olycklig stjärna eller varför blir det så?
Med åren har jag alltmer kommit att se mönster i sådana människors liv. De missar ständigt saker, får inte saker gjorde i tid, betalar inte sina räkningar i tid och så vidare. Man ordnar helt enkelt inte upp sitt liv på det sätt man skulle kunna göra, och så blir det som det blir. Ett papper, som skulle vara inskickat, blir inte inskickat, ett samtal som skulle ha ringts före en speciell tid blir inte ringt.
För en tid sedan kunde man läsa en snyfthistoria i vår lokaltidning om ett par som hade fått 200 kronor som hjälp till julen, men som fick betala 100 kronor för att få ut dessa pengar på banken.
Men varför satte man inte in pengarna på ett konto?
Nej, då hade den ene inget konto i den banken (kunde man inte ordna det?) och den som hade ett konto, hade inte legitimationen med sig. Ja, så blir det! Då kostar det alltså ( i och för sig hutlösa) ett hundra kronor. Och sedan skänkte naturligtvis välvilliga människor pengar efter artikeln.
Man kan inte skylla på andra människor när man egentligen själv är skyldig till hur saker är.
Det finns oftast möjligheter att ringa och göra upp om betalningsplaner innan räkningarna hamnar hos kronofogden. Man brukar kunna lösa det mesta om man anstränger sig. Men sitter man med händerna i kors och låter sin skuta sjunka, då sjunker den.

Från min rektorstid minns jag två situationer.
En kvinna kunde inte betala sina avgifter på skolan för hon hade köpt en hund för pengarna. Jag accepterade inte detta som skäl, och då stod hon på expeditionen och grät floder och tyckte att jag var hård och kall.
En tjej, som bodde på internatet, kom, när terminen var slut, och hävdade att hon inte hade ätit på hela terminen på skolan och därför inte betalt den obligatoriska avgiften för maten.
Hon sade detta efteråt. Och avgiften ingick i internatkostnaden.
Detta accepterades inte heller av mig som rektor.

Det här samhället bygger på rättigheter och skyldigheter. Vi kan inte hävda att det bara bygger på rättigheterna.