Vi kan idag läsa på nyheterna om de hemlösas situation.
Alla människor borde ha rätt till en bostad, eller hur? Ingen skulle behöva sova på gatan!
När jag för första gången kom till Paris i början av 1960-talet blev jag helt förskräckt över att hemlösa låg på gatorna och tiggde. Så var det inte i Sverige då. Knappast heller så mycket på 1980-talet när jag ännu reagerade på dem som satt eller låg på trottoarerna i Hamburg.
Men nu är det så här!
När släktingar till mig, efter åtta års kötid, fick sin lägenhet i Stockholm började jag ana hur förhållandena verkligen är.
För att få lägenheter behöver man ha en inkomst som är 3 eller 3,5 gånger hyran. (Och hyran för ex. en trea kan lugnt gå upp till 8000 kronor i Stockholm.) Detta gäller kommunala bolag. Du kollas sönder och samman. Inga betalningsanmärkningar, koll hos arbetsgivaren- du måste ha fast jobb!- koll hos tidigare hyresvärd.
Då började jag undra om jag hade en reelll möjlighet att få en lägenhet i ett seniorboende efter kötiden i Huddinge. Ringde dem och fick veta att det "räckte" med 2,8 gånger hyran för pensionärer.
Nu har jag än så länge en god pension, men hur är den om exempelvis fem år när hyrorna har gått upp och pensionerna väl har sänkts ännu mer?
I Ronneby kommun spränger man bort hus i stället för att ge människor med betalningsanmärkningar lägenheter. För de får ingen bostad utan borgen, och hur många hemlösa har borgenärer som är villiga att ställa upp för dem i dagens samhälle?
Det är nog inte de hemlösas fel att de är utan bostad. Om någon skulle se till att de får bostad så borde det väl vara kommunerna!
Vad är det för ett samhälle vi har fått?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar