Ryktena om Håkan Juholts förestående avgång från partiledarposten är idag ihållande.
När jag träffade Håkan Juholt på 1990-talet i Oskarshamn, och vi hade internationella konferenser på skolan, där jag var rektor, tillsammans med S, tyckte jag att han var en redig karl, och jag trodde att han med sin faderliga utstrålning skulle kunna vinna folks tilltro till partiet.
Den första stöten på väg utför var naturligtvis avslöjandena om sambons bedrägerier mot sin arbetsgivare. Guilt by association!
Ja, vi vet ju alla hur det har fortsatt; förlåt- turnéer, nya fadäser, uttalanden som tagna direkt ur luften, som har tagits tillbaka dagen efter. Senast hade han ju lärt sig en massa under sin semester i bland annat Mexico, och han bedyrade att han hade blivit en bättre människa än han var i december när han efter en månad återvände från semestern. Och så for han ut och placerade SD i riksdagen flera år innan de var där, med förklaringen att han hade "uttryckt sig drastiskt" dagen efter.
Sedan var det inte honom som de diskuterade på VU:s långa möten utan bara politiken, försäkrade han inför mediadrevet.
Är han inte klok, karlen? Kan han inte alls skilja ut vad som är sant och vad som är osanning?
Nej, det är nog inte en dag för tidigt att han avgår. Att vara partiledare är inte att vara praktikant.
Det är inte media som i så fall har avsatt Håkan Juholt! Vad skulle de ha för intresse av det? Skulden är hans egen och ingen annans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar