Det finns människor som ger mig kalla kårar längs ryggraden, för jag upplever dem som direkt farliga.
Det är de människor som påstår sig vara nyfrälsta och som säljer sin frälsning, och därmed ger sig själva någon sorts mandat att ha förmågan att skilja på gott och ont.
Ofta är det då Svenska kyrkans väg när det gäller äktenskapsfrågan som man kritiserar och gapar högst om.
Till dem som i flera år har fått mig att resa ragg hör E. Sandlund f d ekonomijournalist. Det sätt hon har använt sig av sin självpåtagna exklusivitet att vara infångad av Gud tycker jag är ytterst osmaklig.
Media verkar gå på sådant.
Jag fick en kick och så var jag frälst!
Men det beror väl på att media inte har så stort grepp om vad man egentligen menar med en frälsning. Detta är ju knappast något snapshot precis!
Jag skulle vilja ha en stämpel där det stod
Dig anser jag vara en falsk profet!
Anser jag. Sanningen har bara Gud, men han har kanske gett förmågan att se farorna!
5 kommentarer:
Hon är ju journalist och det är ju Skytte också.
Jag delar inte Sandlunds syn i äktenskapsfrågan, men kan känna igen mig i henne, eftersom jag också är journalist, ha-ha, även ekonomijournalist, som skrev en bok om min omvändelse. Som ekonomijournalist var jag inte inte i Sandlunds, eller Skyttes, liga - inte känd så - jag gnatade på. Jag drar inte 250 pers till ett kyrkoföredrag, men ibland 25 kvinnor till en kvinnofrukost. Jag gnatar på. Ändå, ofta ställer jag mig de frågor du gör: Säljer jag ut Gud när jag profiterar på min frälsning, eller bär jag vittnesmål?
Jag vet inte. Men, jag fortsätter att verka i de små sammanhang som är mina och någonstans tror jag inte att man ska stämpla andra. I längden är det bara det som är äkta och sant som överlever. Sanningen är hos Gud, vad vet vi om den? Detta sagt så kan jag också se viljan att bekämpa falska profeter, det hör ju frälsningen till. Vad komplicerat det blev?
Carolina, jag har inte på något sätt upplevt att du har använt din frälsning till att klubba folk i huvudet med att du vet vad som är rätt och fel, som jag upplever att Elisabet S. gör. Tvärtom framstår du som en seriös sökare, tycker jag.
Jag såg din helgsmålsbön, och jag tänkte att så är det ju att det finns något inom oss (där vi möter Gud?) att det finns ett annat liv.
Så många människor som springer i ekorrhjul utan att få ro!
Nu måste jag erkänna att jag aldrig har träffat E.S. Jag skulle kanske få en helt annan bild av henne om jag gjorde det, men hon har faktiskt retat mig i många år just genom att jag upplever att hon har intagit någon sorts överlägsen position.
Och frälsning är ju en process, även om den kanske startat kickartat.
Jag tror att man efteråt får "nya ögon" att man ser världen på ett nytt och känsligare sätt. Vad tror du?
Journalister har ju alltid rätt, eller?
Har hört ES. Det var ett möte med c:a 400 pers. ES fångade publikens uppmärksamhet perfekt med en massa lustifikationer, som lockade till fniss och skratt. Mycket billiga poäng, tyckte jag.
Som detta att hon brukade ha urringat på jobbet på SvD, och började ha ett kors dinglande där, vilket chockade en del kollegor. Med eftertryck: Så gör man när man är nyfrälst!
Ja, frälsning är en process, inte alltid enkel! Och, just den där bilden av ögon, att få nya ögon, känner jag igen mig in. Se, Jag gör allting nytt!
Skicka en kommentar