Om synd och skuld

Idag har jag verkligen kommit att fundera över det där med synd och skuld och på att känna sig skuldtyngd.
Anledningen är att jag blev anklagad för att jag hade fått bort en person ur en kö för operation. För mig lät detta helt bisarrt, men jag tänkte att det måste ju ha skett ett misstag på något sätt, för det är väl omöjligt att en person kan få bort en annan ur en operationskö.

Vad jag hade gjort var att jag några veckor före jul hade meddelat sjukhuset att kallelsen till denna operation inte längre skulle gå till min adress, för personen ifråga var inte längre där. Hur skulle detta kunna utmynna i sådana konstigheter?

Jag fick många hårda ord.Jag borde be om förlåtelse till den det gällde, för jag kände mig tydligen skuldtyngd, men jag fick absolut inte ringa eller kontakta sjukhuset.

De närmaste nätterna kunde jag knappast sova så hemskt tyckte jag att det var om mitt telefonsamtal hade åstadkommit något sådant.
Men de hårda, skuldtyngda anklagelserna fortsatte att hagla över mig.
Givetvis trotsade jag förbudet att kontakta sjukhuset, för det var ju jag som hade ringt. Vem kunde annars svara för vad som hade sagts?

När jag fick beskedet från dem att det inte var mitt fel att det hade blivit en strykning från väntelistan, kände jag mig enormt lättad.

Vad skulle jag ha bett om förlåtelse för? Jag var ju i det fallet utan skuld!
Då tänkte jag på kyrkan och på den där sjuka syndabekännelsen, som säkert får människor att känna sig enormt skuldtyngda även för saker som de inte alls har någon skuld i. Ja, ja, arvssynden, men den kan väl Adam och Eva få ta ansvar för!

Tänk om någon präst i stället kunde säga- i de fall detta gäller
-Det var inte din skuld!

Tänk vilken befrielse det säkert skulle vara för många att få känna att man faktiskt inte hade gjort något fel.

Visst ska vi se vår egen skuld och synd. Men då får det faktiskt vara reella skulder och synder. Att göra sig sämre än man är, tror jag inte Gud begär av någon. Och med en realistisk kyrka hade kanske fler människor anslutit sig.
För jag tror inte att så många har någon känsla för att de drar med sig skulden för det som Adam och Eva hade för sig.