Om jag skriver att Svenska kyrkan gräver sin egen grav genom att bli mer och mer otydlig i sina konturer så handlar detta givetvis inte om vigsel av samkönade par.
Nej, det handlar om något som är mycket mera genomgripande nämligen om flytet och förflyttningen av fokus. Som jag ser det under de år jag nära har följt kyrkans utveckling har intresset mer och mer förflyttats från det nationella till det internationella och religionssynkretistiska planet.
Visst ska vi kunna möta bröder och systrar från andra religioner, men det gäller som i alla förhållanden mellan människor, att inte förlora sin egenart.
Men det är fint att vara religionsöverskridande. Är man det inom islam också?
Och den som vågar höja rösten mot att utvecklingen går fel, om man vill bevara det kristna arvet, beskylls för främlingsfientlighet, att ha bruna ränder eller rent av att stödja SD. Detta är ju inte klokt!
En religion med en kvinnonedvärderande attityd som är så stor att kvinnor inte ens får delta i gudstjänsterna borde vi vara rädda för.
Får vi ett smygande inflytande från detta är det stor fara att hela den feministiska kamp som har pågått i det här landet delvis går till spillo. Kvinnorna är i nuläget inga ägodelar, och det vill vi slippa vara även framöver.
Vi svenskar är i många lägen godtrogna och oerfarna. Vi har inte levt i ett land med stora öppna motsättningar där det har förekommit inbördeskrig och tydligt avståndstagande. I vår värld är alla snälla och välvilliga och öppna för att sträcka ut sina händer mot medmänniskorna.
Så är inte verkligheten! Och så kommer inte heller verkligheten att bli!
Om vi har en tro så bör vi vara försiktiga med att låta andra trosinriktningar ta över och få inflytande.
Jag vill inte ha muslimska böneupprop i Sverige!
Jag vill ha tillbaka min barndoms kristna land!
2 kommentarer:
Ja vi svenskar är i många lägen oerfarna och godtrogna. Vi kunde aldrig tro att nazister skulle kopiera den kommunistiska folkfrontsmodellen, som konstruerades av kommunister under 1930-talet för att bekämpa just nazisterna.
Det fiffiga med folkfrontsmodellen var att inte ens alla förtroendevalda på höga poster inom organisationerna hade en aning om att organisationerna i själva verket styrdes - från Moskva.
Och det ska inte alls förnekas att folkfronterna i många fall kanaliserade den folkliga vreden mot nazism och fascism och bjöd motstånd, och på så sätt bidrog till demokratins seger. Och att demokratin därigenom kom att framstå som något suspekt i deras ögon, som genomskådade att kommunisternas långsiktiga mål med folkfronterna.
En parallell till nutiden är bevarandet av kristna och humanistiska värderinger, den kristna kulturen och den kristna religionen, som måste försvaras mot tendenser till utslätning och synkretism.
Svenska kyrkan uppför sig för mycket som Statens religionsverk - och ärkebiskopen beter sig för mycket som ett mellanting mellan en statlig generaldirektör och en företagsledare, som låter kvasten gå och rensar ut alla som inte passar in i den nya marknadsanpassade företagskulturen.
Nej, han är inte, och skall inte vara ärkebiskop för Sveriges muslimer! Men låt oss då fokusera på det kristna arvet och inte på det att invandrare med annan tro vill utöva sin religion i det nya landet.
Låt korset inte bara vara en symbol för lidandet utan en symbol för segern över döden. Låt oss tro att Kristus är Konungen,som en dag skall härska över världsalltet. Jesus är Herren!
Feminismens landvinningar... Ja, inte försvarar man dem, genom att förneka att Jesus är Herren! Det är ju i det religiösa vacum, som uppstår om kristendomen försvinner från scenen, som en annan religion kan etablera sig på allvar.
Nynazisterna odlar däremot myten om kristendomen som någonting svagt och undergångsdömt, rädslans "evangelium". Om de får leda den kristna fronten, är det fara å färde!
I det religiösa vakuum som har uppstått genom att kristendomen har marginaliseras får man väl snarare säga.
Skicka en kommentar