onsdag 21 november 2012

Möjligheterna i ett lådvin

Det är sällan jag köper hem lådvin när jag är ensam, det är mest om jag har folk på besök  en lite längre tid.

Men så kom jag på att när jag var gravid med vårt första barn och hade gått upp mycket i vikt rekommenderade gynekologen (sant! det var andra tider det) mig att äta biff med sallad och dricka ett glas vin till för att gå ner i vikt. Så det tänkte jag pröva nu också.

När jag väl kom ut till bilen med den där boxen kom jag att tänka på att nu är jag precis som de där pensionerade tanterna som de skriver om som har så tråkiga liv, och så köper de hem boxar med vin, och så får de så småningom alkoholproblem.

Men tänkte jag vidare, det är kanske inte så dumt. Jag har haft minst en kompis som har gått på AA-möten, och han berättade hur det var.
Där fick de ställa sig upp och säga "Hej, jag heter NN och jag är    alkoholist." Det måste vara härligt! En hel grupp av samma sort! Vilken gemenskap! Och så identitetsfrämjande att inpränta detta i folk!

De där mötena var nog inte tråkiga heller, för det verkade vara en massa intressanta människor där; författare, skådespelare, politiker och andra...
Sedan behövde det väl inte heller vara så noga efteråt. Jag vet många gånger att min kompis tveklöst hade tittat ganska djupt i glasen efter sådana möten. Ja, han åkte visst fast för rattfylla också en gång.
Och man kan gå på de där mötena i många år!
Kanske ett sätt att träffa intressanta människor på!

Då, när man har blivit alkoholist, och sedan eventuellt blir botad eller till synes botad, kan man ju ge ut en roman om hur man blev fri från sin alkoholism.

Och där, bäste läsare, har jag nog en väg att äntligen bli antagen på något av de etablerade förlagen!

Jag har kanske nu funnit en säker väg till författarskap; en box med vin!

Och medan jag tänker på detta får jag två bilder från italienske exfästmannen ( en del hänger kvar på ett hörn) som är på Kanarieöarna. Det vore inte dumt att vara där och sitta på en uteservering och dricka det där vinet i trevligt italienskt sällskap. I stället för att sitta ensam vid köksbordet och se dimman och småregnet utanför fönstret.


Inga kommentarer: