Jag hade en dröm om en gränslös kyrka. Och gränslösheten bara växte och växte, och till slut flöt hela kyrkan ut som is som smälter, och i vattnet simmade förvirrade församlingsmedlemmar som inte hittade hem till sin kyrka!
Och på vattnet kom kajaker med biskopar i stora höga biskopsmössor (vad kallas de?) och de paddlade och paddlade med sina kräklor mot ett mål som de inte såg och vips så välte deras kajaker, och de lämnade inga som helst spår efter sig, inga ringar på vattnet. Kvar fanns bara de förvirrade församlingsmedlemmarna som simmade runt, runt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar