Det kan naturligtvis vara svårt för andra att förstå att man ser en person med nya ögon.
Ibland blir det nödvändigt att bryta upp.
Relationen har nått en gräns där den inte längre går att reparera. Någonting ger liksom dödsstöten, då alltför mycket har sagts som har sårat i djupet, och där i djupet, där kärleken en gång fanns, finns nu bara ett stort tomrum.
Så kan det faktiskt bli. Allt är som bortblåst. Och i det läget är det ingen som helst idé att försöka blåsa liv i den eld som har brunnit ner och blivit till aska.
I mitt liv har mina uppbrott- eller andras uppbrott- ofta varit av dramatisk karaktär. Då har tiden efter det att man lämnat varandra inneburit en läkningsprocess som ibland har sträckt sig över flera år.
Men vad gör man med ett tomrum, ett svart hål, inte fyllt av kärlek och inte heller fyllt av sorg, bara en stor och kall likgiltighet?
Hur läker man ett tomrum?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar