Vad jag är trött på dem! De där brokadklädda, som klappar varandra på axlarna och talar om hur "fina" de är i klubben för inbördes beundran. De som far runt bland kungligheterna och utländska biskopar och - det senaste- imamer som man finner så mycket gemensamt med. Jag föraktar dem som pratar om sin gränslöshet och som bara tittar bortom. Bortom nöden på nära håll, bortom dem som ligger i rännstenen utanför deras kyrkportar, bortom dem som har sovit på skolgårdar de senaste månaderna (och sedan blivit mördad som det som hände häromdagen) bortom de gamla och sjuka som lider och de ensamma som behöver kontakt och hjälp. Deras ögon är inte inställda på näravstånd. De ser bara det som är långt borta, det som kan berika deras egen borgerliga värld med utblickar och nya insikter.
De är långt, långt borta från ett
Se människan!
För Människan, den äkta medmänniskan, kanske ligger utanför kyrkporten!
Tiden räcker inte till för allt. Fokus och prioriteringar säger allt om kvalitén och innehållet! Svenska kyrkans ledning är under förfall, anser jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar