Ett språk jag förstod

Jag har redan skrivit det många gånger att jag har svårt att välja. Igår stod jag i ett sådant där vardagligt och därmed lite löjligt val.
Jag hade redan tackat ja till att äta julmat med mitt gamla fackförbund som bjöd oss pensionärer. Detta var klockan ett.
Samtidigt hade jag fått en inbjudan till en workshop som bland andra regionen anordnade om besöksnäringen, det vill säga turism.

Efter en del funderande bestämde jag mig för att vara med på den senare på förmiddagen och sedan åka till julbordet i annan kommun.

Workshopen inleddes av en mycket inspirerande föreläsare som på ett engagerat sätt berättade om sin egen livsresa från aktiv världsförbättrare i Kyrkans ungdom till att ha blivit möbelsnickare och ha en verksamhet med snickeri, viss caféverksamhet och med att hålla föreläsningar.
Nu var de ett nätverk med kvinnliga företagare som byggde upp en turismverksamhet.
Svårigheterna hade varit många och märkliga med diverse myndighetsregler som skulle passeras.

Men det jag fastnade för var hur hon uttryckte sitt mycket plötsliga beslut att byta liv, och hur hon hastigt hade sagt upp sig från det jobb hon hade.
Hon hade en dag lyssnat på P1 och inspirerats av ett program där. Och bestämt sig på stört så att säga. Och hon berättade att hon hade trott att Gud talade till henne genom det programmet.

Jag är övertygad om att den mera sekulära delen av publiken tog detta som ett skämt. Det gjorde inte jag, för detta är ett språk som jag förstår. Gud, det är jag övertygad om, kan tala till oss genom människor vi möter, genom musik, genom bilder som vi blir fokuserade på, genom naturen och genom texter där vissa textpartier kan lyftas fram för vår blick.
Jag hör inte till dem som tror att Gud enbart talar till oss genom evangelisterna och - framförallt- Paulus!