Den sista tiden har jag haft en sorts omvänd tid i mitt liv. Jag tror att jag är i början av något. Och så kommer jag på att jag i rimlighetens namn lever mitt livs sista tid här på jorden, jag kan ju inte vara i början av något.
Men kanske beror det på att jag upplever att jag har varit så upptagen av att försörja mig och de mina att jag aldrig har hunnit ens fundera över vem jag i djupet känner mig som.
Det hinner jag nu, och då känner jag att mitt skapande inte har fått den plats som jag hade behövt ge det för att må bra i mitt liv. Tiden har inte funnits, utan jag har sprungit som en galning i ett ekorrhjul runt, runt, runt.
Egentligen inte för att göra karriär, den kom mera av sig själv, och sedan damp jag obönhörligen ner. Platt fall. Och så fick jag kravla mig upp igen.
Ganska ofta händer det mig att jag träffar på människor som säger att de läser mina debattartiklar eller min blogg och att de uppskattar det jag skriver. Men jag vill ju också komma in på förlagen.
Jag kan väl inte påstå att jag har ansträngt mig så enormt mycket för de förlag jag har försökt på är räknade på ena handens fingrar. Högst. Men jag är rädd för att bränna mitt namn, som ju är ovanligt.
Just nu orkar jag inte gå igenom det skrivna, som jag hade föresatt mig att göra. Få se om jag orkar senare. Och egentligen kan jag ju själv ge ut en bok för jag har förlagsverksamhet i min firma. Men så är det marknadsföringen. Hur gör man med den?
Samtidigt finner jag en stor ro i att måla. Det är just nu som om orden bara stressar mig, medan färgerna ger mig harmoni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar