För mig finns Gud i det som är nära. De stora svepande linjerna döljer honom, vackra ordbajserier om broderskap och systerskap likaså, liksom teologiska djupdykningar som utestänger dem som inte förstår.
Nej, för mig finns Gud i de ögon som ser den som osynligt passerar förbi, som en skugga utan existensberättigande, som ser den som ligger i rännstenen, den som sträcker ut en hand, den som sörjer och hungrar. Gud finns i ett värmande handslag, i en värmande blick, i de vänliga orden i affären den dagen då allt känns mörkt och dystert, i det oväntade mötet som får en svart dag att förvandlas till ljus.
Gud öppnar våra hjärtan för dem som lever under förtryck i de mest etablerade miljöer.
Gud går till och finns i våra hjärtan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar