Man måste ju undra vad som hände med filmen om SD:s politiker som hamnade hos Expressen. Någon skickade in den. Det måste vara någon i partiet eller någon som har lämnat, eller fått lämna, detta.
Jag hänvisade häromdagen till de kommentarer som en f d SD-medlem (Ja, med ganska höga politiska uppdrag regionalt) lämnar på S-bloggarna nu sedan han har blivit utesluten.
Det är tydligen ett sätt att jobba att vara illojal, och kanske har det varit så hela tiden.
Jag har under drygt två år varit på ständig helspänn om något av de hot jag utsattes för skulle iscensättas. Att jag skulle bli förtalad inom det politiska parti jag då tillhörde. Att jag skulle bli förtalad inom KviSk (kvinnor i Svenska kyrkan). Vad som skulle sägas vet jag inte, för jag har inget i mitt bagage som kan vara misskrediterande om det inte gäller privata mejl i gräl med vederbörande. Men hoten fanns, och man kan ljuga också. Ja, och så var det till logen också!
För säkerhets skull ringde jag mina ledande partikamrater och förklarade situationen. Jag är hotad med förtal, om någon ringer så vet ni det.
Men man kan ju också förtala någon anonymt. Om detta har gjorts vet jag inte.
Varför stannar kvinnor i sådant här, eller varför går de tillbaka igen när de har dragit? Gång på gång?
Vi blir duperade. Vi blir så duperade, så vi tror inte längre på det vi själva har upplevt.
Men en dag går vi. Om vi inte är fullständiga idioter. Då har vi fått nog av kränkningar, nedvärderingar och av alla hoten.
För hur vi än är, så måste väl något hos oss ändå vara rätt och värdefullt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar