Det där som inte är "fint" växlar ju från tid till tid.
En del lite äldre - sådana som jag- anser inte att det är fint med bloggar, Facebook och Twitter. Det senare har jag ännu inte funnit ut hur det fungerar. Jag har ett konto, får information om vad som händer på Twitter just nu, men har ingen aning om vad jag ska göra eller hur jag ska bete mig där.
Men bloggar gör jag ju, och jag har med åren blivit rätt aktiv på Fb. Jag håller vänkretsen där ganska stram, och det är oftast samma - en handfull personer- som är aktiva. Det där är på lagom nivå när man känner sig lite hängig och lite trött på folk.
Då kan man slänga ut några ord om vad man just har gjort eller om man har ont någonstans och vips är det alltid någon/några som ger kommentarer tillbaka. Precis lagom en regnig dag med ryggskott som idag.
- Jag pratar med folk i stället, brukar en väninna till mig säga.
Ja, men hallå, hon har ju inte fattat vad det handlar om. Man hittar ju faktiskt nya kontakter som man aldrig hade träffat på annars, och man kan hitta gamla vänner, klasskamrater till exempel, som man har förlorat kontakten med.
En del av dem man har träffat på tycker man att man har lärt känna rätt så bra. Det är kul!
Idag fick jag frågan hur jag lärde känna den senaste (siste?) mannen i livet. På en debattblogg! Inte nog med det, utan på en känd kvinnoprästmotståndares blogg. Där rök vi ihop - först- och sedan har vi rykt ihop många, många gånger under de drygt 2.5 åren som denna maktkamp har varat.
Ja, vad kan man inte hitta på nätet!
En enkel, nyfiken fråga kan få oanade konsekenser i ens liv.
-Vem är du egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar