lördag 10 november 2012

Att knyta ihop trådar

Är det åldern som gör att man vill gå tillbaka i livet till människor man tidigare har känt och till exempel arbetat med?

För några timmar sedan fick jag ett samtal från en väninna och före detta arbetskamrat om en träff med gamla arbetskamrater på ett ställe där jag slutade arbeta 1978 efter åtta år. Det var en mycket trevlig arbetsplats med härliga människor som jobbade där, men jobbet var inte så bra betalt, och jag gick vidare till bättre betalda.
Det är inte så länge sedan jag fick en invitation när en av cheferna slutade sin tjänstgöring där, och det gillade jag så klart. Men tyvärr kunde jag inte åka ner till Lund på avskedsfesten och inte kommer jag att kunna köra ner till träffen på måndag heller. Många var tydligen intresserade att komma, och det är ju spännande. Det blir kanske fler möjligheter.

En gång om året brukar jag bli inviterad till den så kallade Elevförbundsfesten på folkhögskolan här i byn. Min tjänstgöring där som lärare och föreståndare för det korta kurserna, vars verksamhet jag hade hand om vad gällde planering och uppföljning, och där jag också undervisade och föreläste på kurserna, slutade med tjänstledighet för ett rektorsvikariat i Stockholm hösten 1990.
Nu umgås jag med en del av mina gamla kolleger, men man träffar ju flera av dem och ibland gamla elever som jubilerar.

Nästa år är det 50-års jubileum för studenten. Den gamla klassen har under alla år träffats vart femte år, men jag har inte haft tillfälle att vara med alla gånger. Flera gamla klasskamrater har jag kontakt med.

Men knyter ihop. Vill få något sammanhang i livet. Problemet är dock att många av de gamla kamraterna redan är ur tiden.

Idag har jag varit på höststämma i KD-distriktet. Jag gillar det partiet. Det känns som att ha kommit hem!

Kände mig på gott humör efteråt tills jag tittade på en blogg, där jag hade debatterat, och möttes av en oförskämd kommentar från en kärring där hon hade förvrängt det jag hade skrivit totalt.Jo, det måste ha varit en kärring, troligen en frustrerad sådan, för vad får annars en del kvinnor att ligga i startgroparna för att hoppa på andra kvinnor?

För ni vet väl hur det är? Män stöder män, och kvinnor stöder män!

Inga kommentarer: