Svenska kyrkan förlorar medlemmar. Så har det varit sedan skiljandet från staten år 2000. Och många diskuterar hur man ska få ny växt i kyrkan.
Ja, hur tror man att man ska få ny växt?
Genom konferenser i internationella frågor? Genom kontakter med imamer? Är det så kyrkan växer?
Ingen växer på att slätas ut. Detta gäller även det politiska parti som jag själv tillhör. Man växer på att förtydligas, på att ha något unikt som ingen annan har och genom en växt som kommer inifrån.
Det måste, som jag ser det, vara genom församlingen som tillväxten sker. Ju mer man påstår att var och en blir salig på sitt sätt, desto mer fjärmar man sig från motivet till varför man just skulle stanna i en kristen kyrka eller bli medlem i en sådan. Varför det om allting annat är lika bra?
Nu tror ju jag också att det bara finns en Gud. Men vägen till honom får vi välja. Och är man kristen präst eller kristen biskop kan man väl inte påstå att man kan gå hur som helst för att närma sig Gud?
-Jag är sanningen och livet, var det någon som sade, eller hur? Den som tror på mig ska leva om han än dör. (Detta taget från minnet och inte kollat mot senaste bibelöversättningen.)
Vad är det som får människor att få förtroende för kyrkan? Inte tror jag att det är ett gapande om den världsvida kyrkan! Det är väl snarare så att om man får uppleva värme i sitt eget liv i bemötandet från kyrkans anställda. Om man upplever skillnad mot hur människor i allmänhet är mot hur prästerna är, då vinner kyrkan. Om man tycker sig se godhet i mötena, då är man i närheten av något som man kan förknippa med Gud.
I församlingstillväxten och genom människors tilltro växer kyrkan!
Tyvärr är det nog så i mitt eget liv att de elakaste människorna- de i särklass elakaste människorna - som jag har träffat på har haft kyrklig anknytning.
Men jag har också sett godhet i Svenska kyrkan. Det är på grund av den som jag stannar kvar.
1 kommentar:
Den fullständiga texten i Joh 14:6 lyder: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."
I Joh 11:25 står det: "Den som tror på mig ska leva om han än dör."
Det förstnämnda bibelstället är oförändrat jämfört med 1917 års översättning. I det andra bibelstället har man tagit bort ett "han". Men betydelsen är oförändrad. Idag hade man väl ändrat "han" till "hen" på båda ställena: "Den som tror på mig, han ska leva om han än dör".
Detta är f.ö. ett exempel på nyttan med att vi har en tolkningstradition, som kan härledas tillbaka till urkyrkan. Det är alltså helt klart att kristendomen från första början har trott att det eviga livet är till även för kvinnor, och att kvinnorna i "Himmelriket" inte är där som bihang till männen.
Här är ju frågan om Koranens skildring av Paradiset ska tolkas bokstavligt eller allegoriskt, vilket hävdas i den senaste svenska översättningen av Muhammed Knut Bernström.
Joh 14:6 brukar kallas för Kristendomens(absoluta) sanningsapnspårk. Det står inte "Jag är en av vägarna, en glimt av sanningen och en del av livet". Jeus säger uttryckligen "Ingen kommer till Fadern utom genom mig."
I samma bibelkapitel står också "Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig...", dvs Sonen är identisk med Fadern, Jesus är Gud, och inte bara ett "sändebud" (profet), som muslimerna tror. Enligt islam var Jesus den sista profeten FÖRE Muhammed, som uppenbarade vad som återstod av HELA sanningen, efter de tidigare profeternas uppenbarelser.
En helt annan sak är att vi kristna av hela vård hjärta kan önska att både muslimer och ateister ska ha evigt liv, även om de inte omvänder sig till Jesus som en inkarnation av Gud. Men hur kan en kristen biskop LOVA detta?
Sådana löften tillhör snarare diplomatins än teologins värld. Svenska biskopar uppför sig som om de vore halvprofana ämbetsmän, anställda av Vatikanstatens utrikesdepartement.
De brukar ju producera sådana skrivelser, förmodligen i det vällovliga syftet att förmå det muslimska ledarskapet att hejda förföljelserna mot kristna i muslimska länder.
Den berömda bilden där påven Johannes II Paulus ses kyssa Koranen, tror jag är en fejkad bild. Det är väldigt enkelt att ta sådana bilder med en kamera med manuella inställningar. Varje pressfotograf vet hur man gör.
Men bilden ifråga torde ha blivit ett argument i kampanjerna för synkretism.
Frågan är hur en svensk biskop kan förtränga så för den kristna tron centrala bibelställen som de citerade.
Skicka en kommentar