det påstår en sign. på biskop Åke Bonniers blogg för att jag hävdar att det är skillnad på islam och kristendom och på muslimer och kristna. Fast jag är van vid att den här personen ständigt ser mig som djävulens hantlangare på olika sätt. Det är väl det som kallas ett kristet sinnelag kan jag tänka mig. Hos somliga. Hos dem som vet bäst och är mest utvalda.
Jo, jag är nog rädd för att islam tar över på en del ställen i landet. I Malmö lär, enligt uppgift, en fjärdedel av invånarna vara muslimer, som jag skrev i ett inlägg häromdagen. (fast det tog jag nog bort) Motsättningarna är stora, och judarna i staden förföljs så pass mycket att en del flyttar från Malmö. Muslimer får ofta många barn. Det har inte vi i ursprungligen svenska familjer längre.
Varför är jag rädd för att islam får för stort inflytande?
Jo, det är ju en kultur som ligger flera hundra år efter vår vad gäller kvinnosyn och exempelvis synen på samkönade par. Jag vill inte tillbaka till medeltiden eller åtminstone ett par hundra år tillbaka. Vi, inte minst kvinnorna, har fått kämpa mycket för jämställdhet, och den är långt ifrån uppfylld.
Ska vi då få ett starkt inflytande från män från en kultur där kvinnor ses som en andra sortering då är detta illavarslande.
Det är illvarslande som utvecklingen går framåt. Inga kristna inslag får finnas i det offentliga rummet, svårt att hitta julkort med kristna motiv och önskemål om minareter med böneupprop!
Vart är vi på väg???
2 kommentarer:
Jag tror inte på ett bakslag för den arabiska våren 2011 på samma sätt som för den iranska revolutionen 1979, då den reaktionära aytollahn Khomeni tog makten och införde en mycket brutal, religiös diktatur. Arabfolken, och inte minst kvinnorna har säkert tagit varning av den utvecklingen. Jag minns när ingen trodde att en kommunistisk diktatur skulle falla. Det har nu hänt.
Det handlar här inte om revolutioner eller revolter utan om värderingar och ändrade normer som smyger sig på.
Skicka en kommentar