Känner vi vår tro?

Periodvis i mitt liv har jag varit en flitig kyrkobesökare. Jag var också duktig i konfirmationsundervisningen och hade bra betyg i kristendomsundervisningen. Men några väsentliga punkter i den lutherska läran har jag definitivt missat.

Jag har aldrig förstått att enligt luthersk lära tror man faktiskt på realpresence i nattvarden, det vill säga att brödet och vinet faktiskt förvandlas till Kristi blod och kropp. Fast en del tycker tydligen att blodet måste smaka äckligt, åtminstone där jag försöker ta nattvarden, för vinet är inte vin utan vedervärdig ättika.

Hur många människor kan verkligen tro på detta i vår tid så långt från undertänkande?

LFL och jag, det vet de som läser andra bloggar, hade långa och irriterande diskussioner om detta.

Nej, sådant här tror jaginte! Jag ser nattvarden som symbolisk, och jag måste erkänna att den inte känns så värdig med köande till stående nattvardsfirande. Det var mycket annorlunda med knäfall vid altarringen. Å andra sidan hade inte mitt ena knä klarat detta idag.

Jag tillerkänner inte heller prästerna någon gudomlig makt. För mig är det ingen skillnad på brödet om  någon präst har läst över det och inte tror jag att de kan välsigna mig heller eller ge en tillträde till gudsriket och det eviga livet genom dopet.

Jag ser de här riterna som symbolhandlingar och kan inte tillerkänna någon människa gudomlig makt!

Allt annat ser jag som vidskepelse. Då är det samma sorts tro som man har till medicinmän i andra kulturer.

Men det är vackra symbolhandlingar!

Således kan man sammanfatta min tro med att jag tror på Gud och Kristus men med stor tvekan på prästernas självpåtagna makt.

Dessutom finns det fortfarande i kyrkan en förödande machokultur.