Den sista tiden har jag haft en sorts omvänd tid i mitt liv. Jag tror att jag är i början av något. Och så kommer jag på att jag i rimlighetens namn lever mitt livs sista tid här på jorden, jag kan ju inte vara i början av något.
Men kanske beror det på att jag upplever att jag har varit så upptagen av att försörja mig och de mina att jag aldrig har hunnit ens fundera över vem jag i djupet känner mig som.
Det hinner jag nu, och då känner jag att mitt skapande inte har fått den plats som jag hade behövt ge det för att må bra i mitt liv. Tiden har inte funnits, utan jag har sprungit som en galning i ett ekorrhjul runt, runt, runt.
Egentligen inte för att göra karriär, den kom mera av sig själv, och sedan damp jag obönhörligen ner. Platt fall. Och så fick jag kravla mig upp igen.
Ganska ofta händer det mig att jag träffar på människor som säger att de läser mina debattartiklar eller min blogg och att de uppskattar det jag skriver. Men jag vill ju också komma in på förlagen.
Jag kan väl inte påstå att jag har ansträngt mig så enormt mycket för de förlag jag har försökt på är räknade på ena handens fingrar. Högst. Men jag är rädd för att bränna mitt namn, som ju är ovanligt.
Just nu orkar jag inte gå igenom det skrivna, som jag hade föresatt mig att göra. Få se om jag orkar senare. Och egentligen kan jag ju själv ge ut en bok för jag har förlagsverksamhet i min firma. Men så är det marknadsföringen. Hur gör man med den?
Samtidigt finner jag en stor ro i att måla. Det är just nu som om orden bara stressar mig, medan färgerna ger mig harmoni.
torsdag 29 november 2012
Ett stort svart tomrum
Det kan naturligtvis vara svårt för andra att förstå att man ser en person med nya ögon.
Ibland blir det nödvändigt att bryta upp.
Relationen har nått en gräns där den inte längre går att reparera. Någonting ger liksom dödsstöten, då alltför mycket har sagts som har sårat i djupet, och där i djupet, där kärleken en gång fanns, finns nu bara ett stort tomrum.
Så kan det faktiskt bli. Allt är som bortblåst. Och i det läget är det ingen som helst idé att försöka blåsa liv i den eld som har brunnit ner och blivit till aska.
I mitt liv har mina uppbrott- eller andras uppbrott- ofta varit av dramatisk karaktär. Då har tiden efter det att man lämnat varandra inneburit en läkningsprocess som ibland har sträckt sig över flera år.
Men vad gör man med ett tomrum, ett svart hål, inte fyllt av kärlek och inte heller fyllt av sorg, bara en stor och kall likgiltighet?
Hur läker man ett tomrum?
Ibland blir det nödvändigt att bryta upp.
Relationen har nått en gräns där den inte längre går att reparera. Någonting ger liksom dödsstöten, då alltför mycket har sagts som har sårat i djupet, och där i djupet, där kärleken en gång fanns, finns nu bara ett stort tomrum.
Så kan det faktiskt bli. Allt är som bortblåst. Och i det läget är det ingen som helst idé att försöka blåsa liv i den eld som har brunnit ner och blivit till aska.
I mitt liv har mina uppbrott- eller andras uppbrott- ofta varit av dramatisk karaktär. Då har tiden efter det att man lämnat varandra inneburit en läkningsprocess som ibland har sträckt sig över flera år.
Men vad gör man med ett tomrum, ett svart hål, inte fyllt av kärlek och inte heller fyllt av sorg, bara en stor och kall likgiltighet?
Hur läker man ett tomrum?
Tar Expressen ansvar för förstörda liv?
Börjar inte Expressens formidabla häxjakt på Sverigedemokraterna nå så höga höjder att man nästan kräks på dem?
Med dessa pseudonyheter tvingar de partiledningen i SD till drastiska åtgärder gång på gång, medan de människor vars uppdrag och kanske försörjning har försvunnit är de som får dra det tunga lasset, kanske med sår som aldrig läker.
Det som Expressen gör stora rubriker av är ju skitnyheter. Ett fyllebråk för två år sedan och en upprörd riksdagspolitiker som tror sig vara bestulen på sin väska.
Är det nyhetstorka?
Och under tiden stiger förtroendet för SD bland väljarna
Jimmie Åkesson exponeras för fullt och gör lysande intervjuer och har ett lugnt och sakligt bemötande av töntiga journalistfrågor om nonsensfrågor.
Borde kanske förtroendet för Expressen också mätas? Det lär nog vara i botten hos fler än hos mig!
Med dessa pseudonyheter tvingar de partiledningen i SD till drastiska åtgärder gång på gång, medan de människor vars uppdrag och kanske försörjning har försvunnit är de som får dra det tunga lasset, kanske med sår som aldrig läker.
Det som Expressen gör stora rubriker av är ju skitnyheter. Ett fyllebråk för två år sedan och en upprörd riksdagspolitiker som tror sig vara bestulen på sin väska.
Är det nyhetstorka?
Och under tiden stiger förtroendet för SD bland väljarna
Jimmie Åkesson exponeras för fullt och gör lysande intervjuer och har ett lugnt och sakligt bemötande av töntiga journalistfrågor om nonsensfrågor.
Borde kanske förtroendet för Expressen också mätas? Det lär nog vara i botten hos fler än hos mig!
Media tömmer Sverigedemokraterna
Jaha, då har ännu en sverigedemokrat fått lämna skutan. Och en pressad och beundransvärd Jimmie Åkesson har fått stå till svars för vad andra partimedlemmar har gjort. Att han inte slår något i huvudet på journalisthyenorna är beundransvärt!
För mig verkar det som hänt inte märkligt. En berusad riksdagsman har trott att han har blivit bestulen/rånad och anmält detta. Om han inte hade trott detta hade han väl inte ringt Expressen och bett dem skriva om det? Det verkar ju ologiskt.
Detta tycker jag inte är anmärkningsvärt, för det är säkert ett misstag.
Vad som däremot är värt att påtala är väl att riksdagsmännen kanske inte ska sitta berusade ute på stockholmskrogarna. Fulla människor vet väl inte alltid vad de säger. Detta är givetvis ett felaktigt beteende.
Jimmie Åkesson verkar styra SD med järnhand och ordet solidaritet med de egna medlemmarna tycks inte existera för här svingas yxan gång på gång, precis som inom Svenska kyrkan.
Ett sådant beteende tycker jag är den största anledningen till att ta avstånd från det partiet. För kan man inte värna om sina egna vem vill man då värna om?
Sedan är det väl snart pinsamt med medias påhopp på partiet. Kanske har man en dold agenda att tömma partiet?
Och vad händer med de människor som inte längre har någon försörjning genom sina uppdrag? Plötsligt och med mycket kort förvarning om ens det?
För mig verkar det som hänt inte märkligt. En berusad riksdagsman har trott att han har blivit bestulen/rånad och anmält detta. Om han inte hade trott detta hade han väl inte ringt Expressen och bett dem skriva om det? Det verkar ju ologiskt.
Detta tycker jag inte är anmärkningsvärt, för det är säkert ett misstag.
Vad som däremot är värt att påtala är väl att riksdagsmännen kanske inte ska sitta berusade ute på stockholmskrogarna. Fulla människor vet väl inte alltid vad de säger. Detta är givetvis ett felaktigt beteende.
Jimmie Åkesson verkar styra SD med järnhand och ordet solidaritet med de egna medlemmarna tycks inte existera för här svingas yxan gång på gång, precis som inom Svenska kyrkan.
Ett sådant beteende tycker jag är den största anledningen till att ta avstånd från det partiet. För kan man inte värna om sina egna vem vill man då värna om?
Sedan är det väl snart pinsamt med medias påhopp på partiet. Kanske har man en dold agenda att tömma partiet?
Och vad händer med de människor som inte längre har någon försörjning genom sina uppdrag? Plötsligt och med mycket kort förvarning om ens det?
onsdag 28 november 2012
Ett språk jag förstod
Jag har redan skrivit det många gånger att jag har svårt att välja. Igår stod jag i ett sådant där vardagligt och därmed lite löjligt val.
Jag hade redan tackat ja till att äta julmat med mitt gamla fackförbund som bjöd oss pensionärer. Detta var klockan ett.
Samtidigt hade jag fått en inbjudan till en workshop som bland andra regionen anordnade om besöksnäringen, det vill säga turism.
Efter en del funderande bestämde jag mig för att vara med på den senare på förmiddagen och sedan åka till julbordet i annan kommun.
Workshopen inleddes av en mycket inspirerande föreläsare som på ett engagerat sätt berättade om sin egen livsresa från aktiv världsförbättrare i Kyrkans ungdom till att ha blivit möbelsnickare och ha en verksamhet med snickeri, viss caféverksamhet och med att hålla föreläsningar.
Nu var de ett nätverk med kvinnliga företagare som byggde upp en turismverksamhet.
Svårigheterna hade varit många och märkliga med diverse myndighetsregler som skulle passeras.
Men det jag fastnade för var hur hon uttryckte sitt mycket plötsliga beslut att byta liv, och hur hon hastigt hade sagt upp sig från det jobb hon hade.
Hon hade en dag lyssnat på P1 och inspirerats av ett program där. Och bestämt sig på stört så att säga. Och hon berättade att hon hade trott att Gud talade till henne genom det programmet.
Jag är övertygad om att den mera sekulära delen av publiken tog detta som ett skämt. Det gjorde inte jag, för detta är ett språk som jag förstår. Gud, det är jag övertygad om, kan tala till oss genom människor vi möter, genom musik, genom bilder som vi blir fokuserade på, genom naturen och genom texter där vissa textpartier kan lyftas fram för vår blick.
Jag hör inte till dem som tror att Gud enbart talar till oss genom evangelisterna och - framförallt- Paulus!
Jag hade redan tackat ja till att äta julmat med mitt gamla fackförbund som bjöd oss pensionärer. Detta var klockan ett.
Samtidigt hade jag fått en inbjudan till en workshop som bland andra regionen anordnade om besöksnäringen, det vill säga turism.
Efter en del funderande bestämde jag mig för att vara med på den senare på förmiddagen och sedan åka till julbordet i annan kommun.
Workshopen inleddes av en mycket inspirerande föreläsare som på ett engagerat sätt berättade om sin egen livsresa från aktiv världsförbättrare i Kyrkans ungdom till att ha blivit möbelsnickare och ha en verksamhet med snickeri, viss caféverksamhet och med att hålla föreläsningar.
Nu var de ett nätverk med kvinnliga företagare som byggde upp en turismverksamhet.
Svårigheterna hade varit många och märkliga med diverse myndighetsregler som skulle passeras.
Men det jag fastnade för var hur hon uttryckte sitt mycket plötsliga beslut att byta liv, och hur hon hastigt hade sagt upp sig från det jobb hon hade.
Hon hade en dag lyssnat på P1 och inspirerats av ett program där. Och bestämt sig på stört så att säga. Och hon berättade att hon hade trott att Gud talade till henne genom det programmet.
Jag är övertygad om att den mera sekulära delen av publiken tog detta som ett skämt. Det gjorde inte jag, för detta är ett språk som jag förstår. Gud, det är jag övertygad om, kan tala till oss genom människor vi möter, genom musik, genom bilder som vi blir fokuserade på, genom naturen och genom texter där vissa textpartier kan lyftas fram för vår blick.
Jag hör inte till dem som tror att Gud enbart talar till oss genom evangelisterna och - framförallt- Paulus!
Får man råna en rullstolsburen riksdagsman som har ramlat ur sin rullstol?
Nu går media för långt. Alla anständighetens gränser verkar vara passerade i TV:s nyhetsrapportering.
En rullstolsburen riksdagsman (SD) ramlar ur sin rullstol och säger sig bli rånad vid detta tillfälle på sin väska. Detta är givetvis ytterst upprörande och oanständigt. När han så hjälps in till bostaden i riksdagshuset av två poliser ger han i sin upprördhet vakten okvädningsord, och poliserna anmäler detta.
Vi får väl hoppas att även rånet är polisanmält!
I det här fallet är givetvis inte okvädningarna det som är det mest upprörande, utan det faktum att en hjälplös, rullstolsburen man blir rånad.
Vad sysslar media med? Begriper de inte att SD kommer att öka lavinartat genom deras trakasserier och mobbning? Det vore ju konstigt annars, för så blinda är inte svenska folket att de inte kan se vad som försiggår!
Det är faktiskt äckligt!
Och som en parentes så har en SDU:are blivit svårt misshandlad i Blekinge på grund av sin politiska tillhörighet. Är detta också okey? Det finns mycket att åtgärda för att få demokratin att fungera i det här landet!
En rullstolsburen riksdagsman (SD) ramlar ur sin rullstol och säger sig bli rånad vid detta tillfälle på sin väska. Detta är givetvis ytterst upprörande och oanständigt. När han så hjälps in till bostaden i riksdagshuset av två poliser ger han i sin upprördhet vakten okvädningsord, och poliserna anmäler detta.
Vi får väl hoppas att även rånet är polisanmält!
I det här fallet är givetvis inte okvädningarna det som är det mest upprörande, utan det faktum att en hjälplös, rullstolsburen man blir rånad.
Vad sysslar media med? Begriper de inte att SD kommer att öka lavinartat genom deras trakasserier och mobbning? Det vore ju konstigt annars, för så blinda är inte svenska folket att de inte kan se vad som försiggår!
Det är faktiskt äckligt!
Och som en parentes så har en SDU:are blivit svårt misshandlad i Blekinge på grund av sin politiska tillhörighet. Är detta också okey? Det finns mycket att åtgärda för att få demokratin att fungera i det här landet!
Respektlösheten att inte lyssna
Finns det något värre än när människor inte alls verkar höra vad man säger, och om de hör det så struntar de i det. Det är som om ens ord rinner av dem som vatten på en gås.
Jag känner mig som om jag bara vill skrika i sådana situationer.
- Men HÖR du inte vad jag säger?
Och är det inte just sådana egenheter som gör att kvinnor blir våldtagna i relationer? Jag talar nu inte om överfallsvåldtäkter eller gruppvåldtäkter, utan just detta att hon säger nej, men han fortsätter och hör inte vad hon säger eller struntar helt enkelt i det.
Våldtäkter kan anmälas, men vad gör man med psykiska kränkningar?
Jag känner mig som om jag bara vill skrika i sådana situationer.
- Men HÖR du inte vad jag säger?
Och är det inte just sådana egenheter som gör att kvinnor blir våldtagna i relationer? Jag talar nu inte om överfallsvåldtäkter eller gruppvåldtäkter, utan just detta att hon säger nej, men han fortsätter och hör inte vad hon säger eller struntar helt enkelt i det.
Våldtäkter kan anmälas, men vad gör man med psykiska kränkningar?
Du får inte säga neger...
och du får inte säga zigenare eller blatte eller hora för då går stora släggan mot dig.
Men du kan tydligen lugnt tala om "bögkyrkan" på din blogg om du är präst inom Svenska kyrkan!
Vad är det för samhällsmoral och vad är det för kyrka?
Det är ganska intressant att jämföra vissa präst/biskopsbloggar. Någon örlar känslomos stup i kvarten och får dels mothugg av sådana som tror sig veta bättre, dels förtjust kutter från en del kvinnor som anser att vederbörande är och talar så "fint"! (Det kryper i mig!)
Någon präst har tydligen sin blogg som allmän frustrationsutlösare för sig själv och andra. Här skriver inte kvinnorna att han är "fin" för det är väl inte rätta ordet, utan de instämmer på annat sätt.
De män som instämmer är helst anonyma. Någon växlar mellan olika identiteter och signaturer. Löjligt!
Men så kan man ju agera om man vill slippa all trovärdighet och högaktning från sina medmänniskor!
Gud har inte sagt någonting! Paulus har påstått att Gud har sagt... Det är en jättestor skillnad det!
Många äro kallade, men få äro utvalda! Det är människor och inte Gud som har valt ut vilka som ska vara trovärdiga. För Bibelns böcker är och förblir utvalda av människor (läs män!).
Gud sitter inte fastklistrad i Bibeln! Han är liksom fristående!!!
Men du kan tydligen lugnt tala om "bögkyrkan" på din blogg om du är präst inom Svenska kyrkan!
Vad är det för samhällsmoral och vad är det för kyrka?
Det är ganska intressant att jämföra vissa präst/biskopsbloggar. Någon örlar känslomos stup i kvarten och får dels mothugg av sådana som tror sig veta bättre, dels förtjust kutter från en del kvinnor som anser att vederbörande är och talar så "fint"! (Det kryper i mig!)
Någon präst har tydligen sin blogg som allmän frustrationsutlösare för sig själv och andra. Här skriver inte kvinnorna att han är "fin" för det är väl inte rätta ordet, utan de instämmer på annat sätt.
De män som instämmer är helst anonyma. Någon växlar mellan olika identiteter och signaturer. Löjligt!
Men så kan man ju agera om man vill slippa all trovärdighet och högaktning från sina medmänniskor!
Gud har inte sagt någonting! Paulus har påstått att Gud har sagt... Det är en jättestor skillnad det!
Många äro kallade, men få äro utvalda! Det är människor och inte Gud som har valt ut vilka som ska vara trovärdiga. För Bibelns böcker är och förblir utvalda av människor (läs män!).
Gud sitter inte fastklistrad i Bibeln! Han är liksom fristående!!!
tisdag 27 november 2012
Men vad är fel?
Hübinette hade alltså ikväll en intervju med Jimmie Åkesson där hon hela tiden försökte förvrida det han sade och det som står i SD:s partiprogram.Jimmie Åkesson klarade intervjun helt lysande, men han är ju duktig på att bemöta konstigheter.
Jag upprepar vad jag har skrivit många gånger nämligen att jag inte skulle rösta på dem, för jag fruktar - men vet så klart inte- att det kan finnas ränder under ytan som jag inte skulle gilla.
Men i sak har de väl inte fel?
Det är väl solklart för alla att regeringen för en ansvarslös invandrings/flyktingpolitik. Varför skulle annars kommunerna reagera och säga att de inte klarar av en större tillströmning?
Är det inte sant att många invandrare har en annan kökultur så att de visslar fram före alla andra? För en tid sedan skrev jag om min egen ilska när jag hade väntat länge på en parkeringsplats i Malmö och just stod i begrepp att köra in på en plats som en bil höll på att köra ut ifrån, och så kom det en medelålders invandrare och körde in från andra sidan och snodde platsen från mig. Och hur många gånger såg vi inte i skolorna hur invandrarkillarna svepte förbi köerna? Eller på andra ställen i affärer till exempel?
Är det inte sant att vi har en annan busskultur? Man blir ju jätteförvånad om en invandrare sätter sig bredvid en på sätet om nästan hela bussen i övrigt är tom.
Och så kvinnosynen hos många...
Jo, här har Jimmie Åkesson helt rätt i att samhället blir behagligare om man kan koderna.
Och Hübinette verkade inte ha en susning om vad han pratade om. Hon har nog inte vistats bland invandrargrupper.
Men det kan vara svårt med koder inom landet också. Jag minns min tid i Småland. Då hade det varit lättare att jobba med iranier!
Sedan kom det en kvinna- minns inte namnet- som skyllde sitt tidigare knarkande på att hennes far hade varit alkoholiserad, vilket hon delvis skyllde på att han inte hade fått prata sitt eget finska modersmål i skolan.
Hon påstod att sociala problem var störst i lägre samhällsklasser.
Varvid hon helt klart avslöjade att hon aldrig hade umgåtts i någon överklass!
Jag upprepar vad jag har skrivit många gånger nämligen att jag inte skulle rösta på dem, för jag fruktar - men vet så klart inte- att det kan finnas ränder under ytan som jag inte skulle gilla.
Men i sak har de väl inte fel?
Det är väl solklart för alla att regeringen för en ansvarslös invandrings/flyktingpolitik. Varför skulle annars kommunerna reagera och säga att de inte klarar av en större tillströmning?
Är det inte sant att många invandrare har en annan kökultur så att de visslar fram före alla andra? För en tid sedan skrev jag om min egen ilska när jag hade väntat länge på en parkeringsplats i Malmö och just stod i begrepp att köra in på en plats som en bil höll på att köra ut ifrån, och så kom det en medelålders invandrare och körde in från andra sidan och snodde platsen från mig. Och hur många gånger såg vi inte i skolorna hur invandrarkillarna svepte förbi köerna? Eller på andra ställen i affärer till exempel?
Är det inte sant att vi har en annan busskultur? Man blir ju jätteförvånad om en invandrare sätter sig bredvid en på sätet om nästan hela bussen i övrigt är tom.
Och så kvinnosynen hos många...
Jo, här har Jimmie Åkesson helt rätt i att samhället blir behagligare om man kan koderna.
Och Hübinette verkade inte ha en susning om vad han pratade om. Hon har nog inte vistats bland invandrargrupper.
Men det kan vara svårt med koder inom landet också. Jag minns min tid i Småland. Då hade det varit lättare att jobba med iranier!
Sedan kom det en kvinna- minns inte namnet- som skyllde sitt tidigare knarkande på att hennes far hade varit alkoholiserad, vilket hon delvis skyllde på att han inte hade fått prata sitt eget finska modersmål i skolan.
Hon påstod att sociala problem var störst i lägre samhällsklasser.
Varvid hon helt klart avslöjade att hon aldrig hade umgåtts i någon överklass!
måndag 26 november 2012
Men vilka var de?
Mitt liv är i stora drag dokumenterat sedan 1957 i små almanackor där jag har skrivit om jag har gjort något speciellt, träffat någon, varit på fest eller bio, teater eller resa eller om något annat har inträffat i livet. Detta är mycket intressant, för jag märker hur man i minnet kan kasta om tiden. Vissa händelser som jag tror är senare visar sig vara tidigare och tvärtom.
Idag skulle jag kolla när vi fick TV hemma. Det var tidigt, men jag visste inte om det var 1957 eller 1958. Vad jag hittade var anteckningar från januari 1958 om vad vi hade sett på TV! Det var andra tider det, när det bara fanns ett program - i början av det året dessutom bara på danska i södra Sverige.
Och en sådan stor sak var alltså detta med TV-programmen att jag har antecknat dem. I början såg vi allt i den fyrkantiga svart-vita lådan. Vi var bland de allra första på gatan och i släkten som hade TV, så därför samlades folk ibland hos oss.
1957 var jag fjorton år gammal och läste för prästen, som det hette, och konfirmerades i april månad. Jag noterade att jag fortfarande tog pianolektioner.
Det är roligt att ha de där gamla anteckningarna, kompletterade med dagboksskrivande vissa perioder, men det finns ett problem. De där anteckningarna skulle vara mycket hemliga och därför är de kodade med bokstäver i stället för namnen på dem som jag och mina väninnor var ute med.
Idag har jag tyvärr ingen aning om vem exempelvis P eller H är, för det är ju inte ens initialerna på namnen.
Det är lite synd för det kunde ju ha varit kul att veta vilka vi gick ut med, och de är helt borta från mitt minne.
Idag skulle jag kolla när vi fick TV hemma. Det var tidigt, men jag visste inte om det var 1957 eller 1958. Vad jag hittade var anteckningar från januari 1958 om vad vi hade sett på TV! Det var andra tider det, när det bara fanns ett program - i början av det året dessutom bara på danska i södra Sverige.
Och en sådan stor sak var alltså detta med TV-programmen att jag har antecknat dem. I början såg vi allt i den fyrkantiga svart-vita lådan. Vi var bland de allra första på gatan och i släkten som hade TV, så därför samlades folk ibland hos oss.
1957 var jag fjorton år gammal och läste för prästen, som det hette, och konfirmerades i april månad. Jag noterade att jag fortfarande tog pianolektioner.
Det är roligt att ha de där gamla anteckningarna, kompletterade med dagboksskrivande vissa perioder, men det finns ett problem. De där anteckningarna skulle vara mycket hemliga och därför är de kodade med bokstäver i stället för namnen på dem som jag och mina väninnor var ute med.
Idag har jag tyvärr ingen aning om vem exempelvis P eller H är, för det är ju inte ens initialerna på namnen.
Det är lite synd för det kunde ju ha varit kul att veta vilka vi gick ut med, och de är helt borta från mitt minne.
söndag 25 november 2012
Kvällspressen spelar solo- folk bryr sig inte längre!
Nu börjar väl snart kvällspressens försök att pressa fram flera skandaler om SD vara riktigt pinsamma.
Har reportrarna ännu inte begripit att de spelar ganska solo, folk bryr sig inte längre om dem?
Folk tycker nämligen i allmänhet att invandringen har gått över gränsen, att det behövs fastare tag mot brottslingar och att Sverige blivit för osvenskt. Människor tar därför tacksamt emot ett parti som driver de frågorna hur mycket pressen än försöker dra i annan riktning. Det är Expressen och Aftonbladet som gör sig löjliga i nuläget.
Spridda uttalanden som människor stämmer in i har ingen verkan.
Ska saker ha verkan måste man gräva mycket djupare och hitta sambanden med mörka rörelser på annat håll i Europa.
Om nu ett sådant samband finns. Det är ju ingen som tar reda på det! Och det är det enda i det här sammanhanget som är intressant!
Men sådan research har en helt annan kvalité och är mycket svårare att göra än att publicera någon skitfilm som någon har gett till Expressen eller att notera att en dubiös tidning skickas med SD kuriren.
Men de tunga uppgifterna, och de viktiga uppgifterna, är kanske för svåra för en blaskig kvällspress?
Har reportrarna ännu inte begripit att de spelar ganska solo, folk bryr sig inte längre om dem?
Folk tycker nämligen i allmänhet att invandringen har gått över gränsen, att det behövs fastare tag mot brottslingar och att Sverige blivit för osvenskt. Människor tar därför tacksamt emot ett parti som driver de frågorna hur mycket pressen än försöker dra i annan riktning. Det är Expressen och Aftonbladet som gör sig löjliga i nuläget.
Spridda uttalanden som människor stämmer in i har ingen verkan.
Ska saker ha verkan måste man gräva mycket djupare och hitta sambanden med mörka rörelser på annat håll i Europa.
Om nu ett sådant samband finns. Det är ju ingen som tar reda på det! Och det är det enda i det här sammanhanget som är intressant!
Men sådan research har en helt annan kvalité och är mycket svårare att göra än att publicera någon skitfilm som någon har gett till Expressen eller att notera att en dubiös tidning skickas med SD kuriren.
Men de tunga uppgifterna, och de viktiga uppgifterna, är kanske för svåra för en blaskig kvällspress?
Ordens makt?
Egentligen är jag fruktansvärt ordtrött! Man kan bekämpa människor med ord så att de nästan bedövas och till slut blir de totalt döva för orden!
Det är inte genom orden som sådana som man når verkligheten, tvärtom kan de dölja den! Orden kan vara som en stor kappa som vi sveper runt oss och döljer vårt rätta jag.
Det är inte genom orden som sådana som man når verkligheten, tvärtom kan de dölja den! Orden kan vara som en stor kappa som vi sveper runt oss och döljer vårt rätta jag.
lördag 24 november 2012
Domsöndagen
I morgon är det Domsöndagen, och nu örlas det med allehanda känslojoller på prästbloggar. Gud ska straffa oss på Domens dag efter döden.
Nej, jag tror inte på det där! Jag borde nog gå ur Svenska kyrkan. Inte tror jag att ättikan som vi tar som nattvard (inte vin heller) förvandlas bokstavligen till Kristi blod och inte tror jag att den torra oblaten blir Kristi kropp. Så hemskt om det vore så!
Nu undrar jag en sak. Om man nu tror att Gud dömer oss för våra synder, vilka synder gäller detta? Vi får ju då hoppas att Gud inser att synd och omoral är kultur- och tidsbundet!
Evigheten tror jag inte finns efter döden. Evigheten tror jag är en del av tillvaron här och nu, och när vi dör uppgår vi helt i denna.
Jag tror visst att vi får straff för det onda vi gör, men inte efter döden utan i detta livet. Det onda som vi gör kommer tillbaka till oss som en bumerang.
Så visst finns det anledning att ha ångest!
Det är bara att skärskåda sitt eget liv och tänka efter vad som eventuellt kan ha varit följden/ straffet för något ont man har gjort.
Att hämnas på de människor som man tycker har gjort mycket ont tror jag inte behövs. Gud sköter säkert både domen och straffet, i detta livet! Och jag tror att vi kan få lida för fädrens missgärningar också. Det tror jag inte att vi slipper för att Kristus dog på korset! Dessutom undrar jag hur det är med språket och översättningen.
Kan det vara så att Kristus dog på grund av människornas synd! Som det första mobbningsoffret?
Men frågan är om jag inte ska lämna kyrkan nästa år...
För mig är det självklart att kristendomen är en kärlekslära. Kristus var Gud inkarnerad för att visa oss vägen. Den sanna vägen till Gud eller gudsriket, det vill säga till en värld med kärlek, kan vi inte gå på annat sätt än genom Kristus, det vill säga bara genom att vara bärare av den kärlek Kristus visade/var och som väcks och lever i oss för att fortplantas ut. Den måste genomsyra allt.
Det är genom denna kärlek som världen frälses. Jesus kom till världen för att rädda världen, inte primärt för att rädda oss individer till ett evigt liv trots syndafallet. Kristendom är ingen ideologi för egotrippning, utan en frälsningslära för världen.
Gud är alltså inte primärt till för oss som individer, utan det är vi som är redskap för honom, för att världen ska utvecklas genom kärlek.
Så var det nog tänkt, tror jag.
Man kan ha vilken alkoholhalt som helst på vinet i nattvarden. Om inte nattvarden genererar empati och ömsinhet inför medmänniskorna och omvärlden är den fullständigt utan verkan.
-Gör detta till min åminnelse!
För att vi ska minnas hur Kristus var mot medmänniskorna och vad han lärde oss om den väg vi har att gå om vi vill följa honom.
I ödmjukhet! Honnörsordet! Och mod! Nästa honnörsord!
Bibeln är fylld av berättelser, men inte bara i dåtid, utan många är mönsterberättelser för något som upprepas gång på gång genom tiderna.
Frälsningen ger nya ögon. Detta betyder att man ser OMVÄRLDEN med nya ögon, tror jag. Med större skärpa och med ett känsligare sinnelag. Det betyder inte att vi ska falla ner i dyrkan inför Kristus som förälskade tonåringar, för då har vi skaffat en avgud som inte genererar sin egen lära. Tror jag!
Och det är väl tur att jag inte lever för några hundra år sedan för då hade jag varit bränd som häxa! Nu är jag troligen bara en okunnig, gammal kvinna som inte begriper så bra som de belästa männen gör! Men tänk om det är jag som egentligen har rätt...
Nej, jag tror inte på det där! Jag borde nog gå ur Svenska kyrkan. Inte tror jag att ättikan som vi tar som nattvard (inte vin heller) förvandlas bokstavligen till Kristi blod och inte tror jag att den torra oblaten blir Kristi kropp. Så hemskt om det vore så!
Nu undrar jag en sak. Om man nu tror att Gud dömer oss för våra synder, vilka synder gäller detta? Vi får ju då hoppas att Gud inser att synd och omoral är kultur- och tidsbundet!
Evigheten tror jag inte finns efter döden. Evigheten tror jag är en del av tillvaron här och nu, och när vi dör uppgår vi helt i denna.
Jag tror visst att vi får straff för det onda vi gör, men inte efter döden utan i detta livet. Det onda som vi gör kommer tillbaka till oss som en bumerang.
Så visst finns det anledning att ha ångest!
Det är bara att skärskåda sitt eget liv och tänka efter vad som eventuellt kan ha varit följden/ straffet för något ont man har gjort.
Att hämnas på de människor som man tycker har gjort mycket ont tror jag inte behövs. Gud sköter säkert både domen och straffet, i detta livet! Och jag tror att vi kan få lida för fädrens missgärningar också. Det tror jag inte att vi slipper för att Kristus dog på korset! Dessutom undrar jag hur det är med språket och översättningen.
Kan det vara så att Kristus dog på grund av människornas synd! Som det första mobbningsoffret?
Men frågan är om jag inte ska lämna kyrkan nästa år...
För mig är det självklart att kristendomen är en kärlekslära. Kristus var Gud inkarnerad för att visa oss vägen. Den sanna vägen till Gud eller gudsriket, det vill säga till en värld med kärlek, kan vi inte gå på annat sätt än genom Kristus, det vill säga bara genom att vara bärare av den kärlek Kristus visade/var och som väcks och lever i oss för att fortplantas ut. Den måste genomsyra allt.
Det är genom denna kärlek som världen frälses. Jesus kom till världen för att rädda världen, inte primärt för att rädda oss individer till ett evigt liv trots syndafallet. Kristendom är ingen ideologi för egotrippning, utan en frälsningslära för världen.
Gud är alltså inte primärt till för oss som individer, utan det är vi som är redskap för honom, för att världen ska utvecklas genom kärlek.
Så var det nog tänkt, tror jag.
Man kan ha vilken alkoholhalt som helst på vinet i nattvarden. Om inte nattvarden genererar empati och ömsinhet inför medmänniskorna och omvärlden är den fullständigt utan verkan.
-Gör detta till min åminnelse!
För att vi ska minnas hur Kristus var mot medmänniskorna och vad han lärde oss om den väg vi har att gå om vi vill följa honom.
I ödmjukhet! Honnörsordet! Och mod! Nästa honnörsord!
Bibeln är fylld av berättelser, men inte bara i dåtid, utan många är mönsterberättelser för något som upprepas gång på gång genom tiderna.
Frälsningen ger nya ögon. Detta betyder att man ser OMVÄRLDEN med nya ögon, tror jag. Med större skärpa och med ett känsligare sinnelag. Det betyder inte att vi ska falla ner i dyrkan inför Kristus som förälskade tonåringar, för då har vi skaffat en avgud som inte genererar sin egen lära. Tror jag!
Och det är väl tur att jag inte lever för några hundra år sedan för då hade jag varit bränd som häxa! Nu är jag troligen bara en okunnig, gammal kvinna som inte begriper så bra som de belästa männen gör! Men tänk om det är jag som egentligen har rätt...
SD ökar- vad trodde Expressen?
Sverigedemokraterna lär nu vara upp i 12% av väljarna. Vad trodde Expressen? I ett land där det hör till vardagsmat att folk kallar varandra "hora" och "blatte" är det väl få som lyfte på ögonbrynen ens inför något sådant. Gå ut på högstadieskolorna så får ni höra!
Expressen kan inte lura de människor som har problem med de grupper som inte har integrerats- eller inte vill integreras i samhället. De vet. De vet hur det är när kulorna viner kring benen på dem när de ska ut med hunden i bostadsområdena. De vet hur det är när mindre anpassade snor det mesta de kommer över. Tjejerna vet hur invandrarkillarnas syn på dem är. Hur tror Expressen att de kan tuta i folk något annat?
Richard Jomshof ser en utbredning av islam som en fara. Är det inte det då? Är det bara Sveriges reporterkår som inte kan se den faran?
Jag skulle inte rösta på SD. Ett parti som slänger ut den ene efter den andre för att bli rena vill inte jag rösta på. Det säger en hel del om en iskall mentalitet. Det är ju nästan som Svenska kyrkan!
Jag kan också se att invandrarfrågan är en del i ett större fördömande av Den Andre, och så ser inte jag på den frågan.
Men SD har rätt i att invandringen måste ses över. De andra partierna vågar ju inte ens knysta om frågan. Lika lite som de knyster om aborterna. Även där höjer SD rösten.
Nej, min röst får inte Sverigedemokraterna. Men de behövs! Och de kommer garanterat att öka, för vi människor vill ha tydlighet, och den ger de.
Expressen kan inte lura de människor som har problem med de grupper som inte har integrerats- eller inte vill integreras i samhället. De vet. De vet hur det är när kulorna viner kring benen på dem när de ska ut med hunden i bostadsområdena. De vet hur det är när mindre anpassade snor det mesta de kommer över. Tjejerna vet hur invandrarkillarnas syn på dem är. Hur tror Expressen att de kan tuta i folk något annat?
Richard Jomshof ser en utbredning av islam som en fara. Är det inte det då? Är det bara Sveriges reporterkår som inte kan se den faran?
Jag skulle inte rösta på SD. Ett parti som slänger ut den ene efter den andre för att bli rena vill inte jag rösta på. Det säger en hel del om en iskall mentalitet. Det är ju nästan som Svenska kyrkan!
Jag kan också se att invandrarfrågan är en del i ett större fördömande av Den Andre, och så ser inte jag på den frågan.
Men SD har rätt i att invandringen måste ses över. De andra partierna vågar ju inte ens knysta om frågan. Lika lite som de knyster om aborterna. Även där höjer SD rösten.
Nej, min röst får inte Sverigedemokraterna. Men de behövs! Och de kommer garanterat att öka, för vi människor vill ha tydlighet, och den ger de.
fredag 23 november 2012
Herre i mitt eget hus
Jag erkänner. Jag har jättesvårt att bo tillsammans med någon om så bara för några veckor eller månader. Kanske är jag född att vara ensam. I vart fall kan jag minnas många situationer från min barndom som tyder på samma sinnelag så att säga.
Ibland går det liksom skruv på irritationen. Som när duschstrålen har ändrats och inte ändrats tillbaka. Eller när något i trägården som inte skulle bort, enligt mig, har tagits bort. Jag minns diskussionerna om grenarna i höstas. Till slut gav jag upp, och grenarna sågades ner.
Det där lilla "Nej så vill jag inte ha det!" har inte existerat här på ett par års tid.
Idag rann irritationen över. Jag hade på extrapris (handlade för 1 500 kronor i min affär och fick 269 kronors rabatt!) köpt vanlig julglögg, som finns på ICA. Och så skulle jag lägga två flaskor i vinstället. Just det, det var borttaget! Till förrådet! Men inte av mig och utan att jag var tillfrågad.
Det går inte att bo ensam i många år, och sedan snällt foga sig i att någon annan plötsligt ändrar på det inrutade. Jag klarar i vart fall inte detta!
De par som har levt ihop i trettio, fyrtio eller femtio år har min stora beundran! Hoppas bara de inte lever stendöda tillsammans!
Jag hade nog drabbats av total apati i sådana relationer.
Sedan är det naturligtvis en annan sak när det är högt med snö som behöver skottas eller när man har fått ryggskott så att man inte själv kan ta sig ur sängen. Men det är liksom en annan sida av myntet.
Ibland går det liksom skruv på irritationen. Som när duschstrålen har ändrats och inte ändrats tillbaka. Eller när något i trägården som inte skulle bort, enligt mig, har tagits bort. Jag minns diskussionerna om grenarna i höstas. Till slut gav jag upp, och grenarna sågades ner.
Det där lilla "Nej så vill jag inte ha det!" har inte existerat här på ett par års tid.
Idag rann irritationen över. Jag hade på extrapris (handlade för 1 500 kronor i min affär och fick 269 kronors rabatt!) köpt vanlig julglögg, som finns på ICA. Och så skulle jag lägga två flaskor i vinstället. Just det, det var borttaget! Till förrådet! Men inte av mig och utan att jag var tillfrågad.
Det går inte att bo ensam i många år, och sedan snällt foga sig i att någon annan plötsligt ändrar på det inrutade. Jag klarar i vart fall inte detta!
De par som har levt ihop i trettio, fyrtio eller femtio år har min stora beundran! Hoppas bara de inte lever stendöda tillsammans!
Jag hade nog drabbats av total apati i sådana relationer.
Sedan är det naturligtvis en annan sak när det är högt med snö som behöver skottas eller när man har fått ryggskott så att man inte själv kan ta sig ur sängen. Men det är liksom en annan sida av myntet.
Oskyldig till vad?
En del människor står som åskådare i sina egna liv.
När något händer, där de själv i allra högsta grad är delaktiga i händelseförloppet,verkar de stå vid sidan om och skyller allt på andra eller omständigheterna.
Sedan finns det en annan sort. De är totala offer inför att ingenting händer när något borde hända!
Frågan är om man är medspelare i sitt eget liv!?
När något händer, där de själv i allra högsta grad är delaktiga i händelseförloppet,verkar de stå vid sidan om och skyller allt på andra eller omständigheterna.
Sedan finns det en annan sort. De är totala offer inför att ingenting händer när något borde hända!
Frågan är om man är medspelare i sitt eget liv!?
Befriad!
Idag har jag sagt upp en mångårig prenumeration på Kyrkans tidning. Jag kände att den tidningen inte ger mig någon positiv bild av kyrkan på något sätt och ska jag orka vara kvar ska jag i vart fall inte läsa den mera.
Känner mig faktiskt riktigt befriad!
Känner mig faktiskt riktigt befriad!
Måste detta vara rasism?
Visst är det otroligt så mycket mediautrymme SD har fått den sista tiden. Idag var det i vår lokaltidning ett stort uppslag med Richard Jomshof, hemmahörande i Karlskrona. Det var både lovord, och det var ord om att nu fick de in en som var islamkritisk, vilket då ibland tolkas som rasism.
Den där tidskriften som distribueras med SD-kuriren verkar ju vara lite märklig med konstiga idéer efter vad som skrivs, men måste rädslan för ett för stort inflytande av islam betecknas som rasism?
Det handlar väl inte om människorna utan om en religion som ligger ljusår från kvinnofrihet och jämställdhet. Titta på vad som hände i Iran!
I Malmö är en fjärdedel av invånarna idag muslimer. En fjärdedel!!!
Vart är de på väg?
Jag är också rädd för ett för starkt inflytande från islam i Europa. Jag kanske också är rasist?
Den där tidskriften som distribueras med SD-kuriren verkar ju vara lite märklig med konstiga idéer efter vad som skrivs, men måste rädslan för ett för stort inflytande av islam betecknas som rasism?
Det handlar väl inte om människorna utan om en religion som ligger ljusår från kvinnofrihet och jämställdhet. Titta på vad som hände i Iran!
I Malmö är en fjärdedel av invånarna idag muslimer. En fjärdedel!!!
Vart är de på väg?
Jag är också rädd för ett för starkt inflytande från islam i Europa. Jag kanske också är rasist?
Irrelevanta kommentarer...
publiceras inte.
Jag hyllar inte rättfärdiggörande av något i stil med
- Det har ingen betydelse att hon slog ihjäl hans syster för han slog ihjäl hennes bror!
Detta tänkesätt håller alltså inte!
Jag hyllar inte rättfärdiggörande av något i stil med
- Det har ingen betydelse att hon slog ihjäl hans syster för han slog ihjäl hennes bror!
Detta tänkesätt håller alltså inte!
Från ett förflutet
Hälsningar från ett förflutet som är på Kanarieöarna. Bilderna är så fina så jag tar mig friheten att lägga ut dem här.
Jag har aldrig varit där, men man skulle kanske åka dit.
torsdag 22 november 2012
Hör inte Folkpartiet till Alliansen?
Ett tungt vägande skäl till att jag lämnade Folkpartiet var två av deras kvinnor på den offentliga scenen, nämligen Birgitta Olsson och Cecilia Wikström. Ja, Cecilia Wikström skulle nästan kunna få mig att lämna Svenska kyrkan också!
Dessa kvinnor med sin militanta framtoning och sin totala feminism, som inte alls tar hänsyn till de ofödda barnen, passar inte min livssyn.
Nu fick alltså EU en kommissionär från Malta som är känd för sin konservativa syn i religiösa frågor. Sverige röstade ja, men man var emot detta från vissa partier.
Efter valet framträder en upprörd Cecilia Wikström, präst och EU- parlamentariker i TV-rutan och talar om hur mycket hon är emot valet och vidare säger hon att S, MP, V tillsammans med Folkpartiet hade varit emot. De demokratiska partierna, säger hon, var emot.
Men Hallå, jag trodde att Folkpartiet hörde till Alliansen!? Antingen har Cecilia Wikström hamnat fel eller också verkar hon inte riktigt ha förstått sin roll. Hon ska kanske gå över till något av de där demokratiska partierna, som hon kallar dem? Varför inte till V? Det vore nog en fördel för FP, tror jag!
Men visst är det väl konstigt att detta liberala parti gång på gång, både lokalt och centralt visar upp sin intolerans!
Som tur var kom en klok moderat i rutan efter henne och påtalade att religion inte fick påverka valen i EU -parlamentet.
Dessa kvinnor med sin militanta framtoning och sin totala feminism, som inte alls tar hänsyn till de ofödda barnen, passar inte min livssyn.
Nu fick alltså EU en kommissionär från Malta som är känd för sin konservativa syn i religiösa frågor. Sverige röstade ja, men man var emot detta från vissa partier.
Efter valet framträder en upprörd Cecilia Wikström, präst och EU- parlamentariker i TV-rutan och talar om hur mycket hon är emot valet och vidare säger hon att S, MP, V tillsammans med Folkpartiet hade varit emot. De demokratiska partierna, säger hon, var emot.
Men Hallå, jag trodde att Folkpartiet hörde till Alliansen!? Antingen har Cecilia Wikström hamnat fel eller också verkar hon inte riktigt ha förstått sin roll. Hon ska kanske gå över till något av de där demokratiska partierna, som hon kallar dem? Varför inte till V? Det vore nog en fördel för FP, tror jag!
Men visst är det väl konstigt att detta liberala parti gång på gång, både lokalt och centralt visar upp sin intolerans!
Som tur var kom en klok moderat i rutan efter henne och påtalade att religion inte fick påverka valen i EU -parlamentet.
Att leva med en ögontjänare
Sedan tolv år tillbaka hyser jag en härlig, men ibland jobbig, liten ögontjänare i mitt hus. Egentligen skulle han bara vara här tillsammans med dotterns andra katt i ett halvt år våren 2000 när hon nyförälskad hade lämnat sin bostadsrätt i Sundsvall för att bo i ett andrahands studentrum i Stockholm. Att få tag på ett sådant var inte lätt, men dottern hör till de superdriftiga, så det gick.
Två katter placerades här, och jag som för en gångs skull hade ett kattfritt hem med vad det innebär av att inte behöva täcka över de gröna skinnfåtöljerna och liknande, fick dra fram överdragen igen.
Efter ett halvt år skulle damen och kärleken ha en egen lägenhet i Stockholm (förstahands kontrakt sade hon) - Good luck! sade jag.
-Du fick! sade hon, och det var sant, för jag hade slagit en massa människor med häpnad genom att få ett förstahandskontrakt på en fyra i ett ytterområde efter ett par månader.
De fick en lägenhet (förstahands kontrakt utan ett öre svart! Det hade inte heller jag betalat.) och katterna skulle tillbaka.
Men då blev det lite för många katter för kärleken hade också två, så jag behöll Bellman som då var två år gammal.
Han har med tiden utvecklats till världens goaste katt. På vintern är han inne hela tiden, men på sommaren får han gå ut under dagtid, och det fungerar bra.
Men, men, han är en liten ögontjänare, och det har blivit tydligare och tydligare med åren.
Hur kan det komma sig att mina tapeter är totalt sönderrivna i hörnen när jag ALDRIG har sett honom riva på dem?
Och hur kan det komma sig att den japanska dockan på vitrinskåpet plötsligt är vänd inåt i stället för utåt?
Om jag var benägen att tro på spöken hade det varit lätt hänt att tro på sådana, men de lämnar nog inga märken efter klor på vägen från hyllan och ner! Jag har aldrig sett honom på det skåpet!
När vi har varit på besök i min dotters familj där det finns både katter och hundar är han odräglig de första dagarna, för då traskar han över borden och går upp på diskbänken, något som han aldrig gör annars. Deras katter är fostrade lite friare.
Och så häromdagen såg jag något som jag aldrig hade trott att han gjorde. Han var uppe och åt resterna på min mattallrik, som stod vid ett litet bord vid TV:n, när jag för ett ögonblick hade lämnat rummet . Detta accepteras inte! Men han skulle aldrig göra något sådant när jag var i närheten.
Vad katter än är, så dumma är de inte! De vet när de kan synda mot reglerna! Och de känner reglerna mycket väl!
En katt blir exakt så väluppfostrad som den själv vill. Det är väl det som är charmen med dem!
Två katter placerades här, och jag som för en gångs skull hade ett kattfritt hem med vad det innebär av att inte behöva täcka över de gröna skinnfåtöljerna och liknande, fick dra fram överdragen igen.
Efter ett halvt år skulle damen och kärleken ha en egen lägenhet i Stockholm (förstahands kontrakt sade hon) - Good luck! sade jag.
-Du fick! sade hon, och det var sant, för jag hade slagit en massa människor med häpnad genom att få ett förstahandskontrakt på en fyra i ett ytterområde efter ett par månader.
De fick en lägenhet (förstahands kontrakt utan ett öre svart! Det hade inte heller jag betalat.) och katterna skulle tillbaka.
Men då blev det lite för många katter för kärleken hade också två, så jag behöll Bellman som då var två år gammal.
Han har med tiden utvecklats till världens goaste katt. På vintern är han inne hela tiden, men på sommaren får han gå ut under dagtid, och det fungerar bra.
Men, men, han är en liten ögontjänare, och det har blivit tydligare och tydligare med åren.
Hur kan det komma sig att mina tapeter är totalt sönderrivna i hörnen när jag ALDRIG har sett honom riva på dem?
Och hur kan det komma sig att den japanska dockan på vitrinskåpet plötsligt är vänd inåt i stället för utåt?
Om jag var benägen att tro på spöken hade det varit lätt hänt att tro på sådana, men de lämnar nog inga märken efter klor på vägen från hyllan och ner! Jag har aldrig sett honom på det skåpet!
När vi har varit på besök i min dotters familj där det finns både katter och hundar är han odräglig de första dagarna, för då traskar han över borden och går upp på diskbänken, något som han aldrig gör annars. Deras katter är fostrade lite friare.
Och så häromdagen såg jag något som jag aldrig hade trott att han gjorde. Han var uppe och åt resterna på min mattallrik, som stod vid ett litet bord vid TV:n, när jag för ett ögonblick hade lämnat rummet . Detta accepteras inte! Men han skulle aldrig göra något sådant när jag var i närheten.
Vad katter än är, så dumma är de inte! De vet när de kan synda mot reglerna! Och de känner reglerna mycket väl!
En katt blir exakt så väluppfostrad som den själv vill. Det är väl det som är charmen med dem!
onsdag 21 november 2012
Äntigen!
Nu informerar Svenska kyrkan om det kommande ärkebiskopsvalet. Den 14 juni 2014 lägger ärkebiskopen ner biskopsstaven.
Hoppas jag lever tills dess! Och att inte efterträdaren i mina ögon är ännu värre!
En del av er vet att mina erfarenheter av A.W. inte är de bästa från hans tid som biskop i Växjö stift.
Det var stor skillnad på hans föregångare, den alldeles för tidigt bortgångna Jan Arvid Hellström! Tänk om han hade fått leva längre! Honom högaktade jag, och enligt uppgifter från honom
uppskattade han och stiftet mig då som rektor.
Han var inte en man som lät sig duperas. Det var en mycket begåvad man.
Hoppas jag lever tills dess! Och att inte efterträdaren i mina ögon är ännu värre!
En del av er vet att mina erfarenheter av A.W. inte är de bästa från hans tid som biskop i Växjö stift.
Det var stor skillnad på hans föregångare, den alldeles för tidigt bortgångna Jan Arvid Hellström! Tänk om han hade fått leva längre! Honom högaktade jag, och enligt uppgifter från honom
uppskattade han och stiftet mig då som rektor.
Han var inte en man som lät sig duperas. Det var en mycket begåvad man.
Känner vi vår tro?
Periodvis i mitt liv har jag varit en flitig kyrkobesökare. Jag var också duktig i konfirmationsundervisningen och hade bra betyg i kristendomsundervisningen. Men några väsentliga punkter i den lutherska läran har jag definitivt missat.
Jag har aldrig förstått att enligt luthersk lära tror man faktiskt på realpresence i nattvarden, det vill säga att brödet och vinet faktiskt förvandlas till Kristi blod och kropp. Fast en del tycker tydligen att blodet måste smaka äckligt, åtminstone där jag försöker ta nattvarden, för vinet är inte vin utan vedervärdig ättika.
Hur många människor kan verkligen tro på detta i vår tid så långt från undertänkande?
LFL och jag, det vet de som läser andra bloggar, hade långa och irriterande diskussioner om detta.
Nej, sådant här tror jaginte! Jag ser nattvarden som symbolisk, och jag måste erkänna att den inte känns så värdig med köande till stående nattvardsfirande. Det var mycket annorlunda med knäfall vid altarringen. Å andra sidan hade inte mitt ena knä klarat detta idag.
Jag tillerkänner inte heller prästerna någon gudomlig makt. För mig är det ingen skillnad på brödet om någon präst har läst över det och inte tror jag att de kan välsigna mig heller eller ge en tillträde till gudsriket och det eviga livet genom dopet.
Jag ser de här riterna som symbolhandlingar och kan inte tillerkänna någon människa gudomlig makt!
Allt annat ser jag som vidskepelse. Då är det samma sorts tro som man har till medicinmän i andra kulturer.
Men det är vackra symbolhandlingar!
Således kan man sammanfatta min tro med att jag tror på Gud och Kristus men med stor tvekan på prästernas självpåtagna makt.
Dessutom finns det fortfarande i kyrkan en förödande machokultur.
Jag har aldrig förstått att enligt luthersk lära tror man faktiskt på realpresence i nattvarden, det vill säga att brödet och vinet faktiskt förvandlas till Kristi blod och kropp. Fast en del tycker tydligen att blodet måste smaka äckligt, åtminstone där jag försöker ta nattvarden, för vinet är inte vin utan vedervärdig ättika.
Hur många människor kan verkligen tro på detta i vår tid så långt från undertänkande?
LFL och jag, det vet de som läser andra bloggar, hade långa och irriterande diskussioner om detta.
Nej, sådant här tror jaginte! Jag ser nattvarden som symbolisk, och jag måste erkänna att den inte känns så värdig med köande till stående nattvardsfirande. Det var mycket annorlunda med knäfall vid altarringen. Å andra sidan hade inte mitt ena knä klarat detta idag.
Jag tillerkänner inte heller prästerna någon gudomlig makt. För mig är det ingen skillnad på brödet om någon präst har läst över det och inte tror jag att de kan välsigna mig heller eller ge en tillträde till gudsriket och det eviga livet genom dopet.
Jag ser de här riterna som symbolhandlingar och kan inte tillerkänna någon människa gudomlig makt!
Allt annat ser jag som vidskepelse. Då är det samma sorts tro som man har till medicinmän i andra kulturer.
Men det är vackra symbolhandlingar!
Således kan man sammanfatta min tro med att jag tror på Gud och Kristus men med stor tvekan på prästernas självpåtagna makt.
Dessutom finns det fortfarande i kyrkan en förödande machokultur.
Som en åsna mellan två hötappar
Folk som inte känner mig och bara har sett mig i det offentliga rummet skulle nog ha svårt att få ihop bilderna om de såg mig i vardagliga beslut eller även i övrigt i beslut som gäller mitt eget liv, tror jag.
För jag har ofta otroligt svårt att bestämma mig för vad jag ska göra.
I min ungdom sade en kavaljer en gång att mitt problem inte var att hitta en kille utan att bestämma mig för vilken av dem som var intresserade som jag ville ha. Och så var det nog... Men detta var faktiskt ingen fördel, för det hade varit enklare om det bara hade funnits en!
Fortfarande är jag en riktig velepotta, som man sade i mitt skånska förflutna, även om det numera oftast inte gäller män.
Som nu till exempel - i en bagatellartad sak där jag velar.
Nästa vecka är vi pensionärer inbjudna till jullunch med vårt fackförbund, som många av oss fortfarande är medlemmar i.
Själv var jag med i det här lärarfacket en mycket kort tid som yrkesarbetande, för jag blev i en situation i slutet av min tjänstgöringstid, då jag hade klagat på förhållandena på skolan, tvungen att ha hjälp av ett fack. Det fack jag då bytte till visade sig vara en riktig höjdare. Och de tar väl hand om sina medlemmar, även efter pensioneringen.
Samma dag har jag nu fått en inbjudan till en workshop om turism.
Jag vill gärna äta gratis jullunch med några av mina gamla arbetskamrater på en trevlig restaurang, men jag vill också gärna kläcka idéer om turism tillsammans med olika näringsidkare.
Vad gör jag?
Inte nog med detta för jag måste bestämma mig för workshopen idag. Ett tag hade jag trott att de båda gick att kombinera, men det går inte har jag insett.
Så, jag känner mig som en åsna mellan två hötappar! Som vanligt!
För jag har ofta otroligt svårt att bestämma mig för vad jag ska göra.
I min ungdom sade en kavaljer en gång att mitt problem inte var att hitta en kille utan att bestämma mig för vilken av dem som var intresserade som jag ville ha. Och så var det nog... Men detta var faktiskt ingen fördel, för det hade varit enklare om det bara hade funnits en!
Fortfarande är jag en riktig velepotta, som man sade i mitt skånska förflutna, även om det numera oftast inte gäller män.
Som nu till exempel - i en bagatellartad sak där jag velar.
Nästa vecka är vi pensionärer inbjudna till jullunch med vårt fackförbund, som många av oss fortfarande är medlemmar i.
Själv var jag med i det här lärarfacket en mycket kort tid som yrkesarbetande, för jag blev i en situation i slutet av min tjänstgöringstid, då jag hade klagat på förhållandena på skolan, tvungen att ha hjälp av ett fack. Det fack jag då bytte till visade sig vara en riktig höjdare. Och de tar väl hand om sina medlemmar, även efter pensioneringen.
Samma dag har jag nu fått en inbjudan till en workshop om turism.
Jag vill gärna äta gratis jullunch med några av mina gamla arbetskamrater på en trevlig restaurang, men jag vill också gärna kläcka idéer om turism tillsammans med olika näringsidkare.
Vad gör jag?
Inte nog med detta för jag måste bestämma mig för workshopen idag. Ett tag hade jag trott att de båda gick att kombinera, men det går inte har jag insett.
Så, jag känner mig som en åsna mellan två hötappar! Som vanligt!
Möjligheterna i ett lådvin
Det är sällan jag köper hem lådvin när jag är ensam, det är mest om jag har folk på besök en lite längre tid.
Men så kom jag på att när jag var gravid med vårt första barn och hade gått upp mycket i vikt rekommenderade gynekologen (sant! det var andra tider det) mig att äta biff med sallad och dricka ett glas vin till för att gå ner i vikt. Så det tänkte jag pröva nu också.
När jag väl kom ut till bilen med den där boxen kom jag att tänka på att nu är jag precis som de där pensionerade tanterna som de skriver om som har så tråkiga liv, och så köper de hem boxar med vin, och så får de så småningom alkoholproblem.
Men tänkte jag vidare, det är kanske inte så dumt. Jag har haft minst en kompis som har gått på AA-möten, och han berättade hur det var.
Där fick de ställa sig upp och säga "Hej, jag heter NN och jag är alkoholist." Det måste vara härligt! En hel grupp av samma sort! Vilken gemenskap! Och så identitetsfrämjande att inpränta detta i folk!
De där mötena var nog inte tråkiga heller, för det verkade vara en massa intressanta människor där; författare, skådespelare, politiker och andra...
Sedan behövde det väl inte heller vara så noga efteråt. Jag vet många gånger att min kompis tveklöst hade tittat ganska djupt i glasen efter sådana möten. Ja, han åkte visst fast för rattfylla också en gång.
Och man kan gå på de där mötena i många år!
Kanske ett sätt att träffa intressanta människor på!
Då, när man har blivit alkoholist, och sedan eventuellt blir botad eller till synes botad, kan man ju ge ut en roman om hur man blev fri från sin alkoholism.
Och där, bäste läsare, har jag nog en väg att äntligen bli antagen på något av de etablerade förlagen!
Jag har kanske nu funnit en säker väg till författarskap; en box med vin!
Och medan jag tänker på detta får jag två bilder från italienske exfästmannen ( en del hänger kvar på ett hörn) som är på Kanarieöarna. Det vore inte dumt att vara där och sitta på en uteservering och dricka det där vinet i trevligt italienskt sällskap. I stället för att sitta ensam vid köksbordet och se dimman och småregnet utanför fönstret.
Men så kom jag på att när jag var gravid med vårt första barn och hade gått upp mycket i vikt rekommenderade gynekologen (sant! det var andra tider det) mig att äta biff med sallad och dricka ett glas vin till för att gå ner i vikt. Så det tänkte jag pröva nu också.
När jag väl kom ut till bilen med den där boxen kom jag att tänka på att nu är jag precis som de där pensionerade tanterna som de skriver om som har så tråkiga liv, och så köper de hem boxar med vin, och så får de så småningom alkoholproblem.
Men tänkte jag vidare, det är kanske inte så dumt. Jag har haft minst en kompis som har gått på AA-möten, och han berättade hur det var.
Där fick de ställa sig upp och säga "Hej, jag heter NN och jag är alkoholist." Det måste vara härligt! En hel grupp av samma sort! Vilken gemenskap! Och så identitetsfrämjande att inpränta detta i folk!
De där mötena var nog inte tråkiga heller, för det verkade vara en massa intressanta människor där; författare, skådespelare, politiker och andra...
Sedan behövde det väl inte heller vara så noga efteråt. Jag vet många gånger att min kompis tveklöst hade tittat ganska djupt i glasen efter sådana möten. Ja, han åkte visst fast för rattfylla också en gång.
Och man kan gå på de där mötena i många år!
Kanske ett sätt att träffa intressanta människor på!
Då, när man har blivit alkoholist, och sedan eventuellt blir botad eller till synes botad, kan man ju ge ut en roman om hur man blev fri från sin alkoholism.
Och där, bäste läsare, har jag nog en väg att äntligen bli antagen på något av de etablerade förlagen!
Jag har kanske nu funnit en säker väg till författarskap; en box med vin!
Och medan jag tänker på detta får jag två bilder från italienske exfästmannen ( en del hänger kvar på ett hörn) som är på Kanarieöarna. Det vore inte dumt att vara där och sitta på en uteservering och dricka det där vinet i trevligt italienskt sällskap. I stället för att sitta ensam vid köksbordet och se dimman och småregnet utanför fönstret.
måndag 19 november 2012
Musikens magi
Nu är det separationstid i mitt liv. Det kommer att ta tid att läka. Saker är sällan svarta eller vita utan svarta OCH vita, det är ju det som är svårigheten i de där urjobbiga relationerna.
Jag har haft ett par av dem i mitt liv. Sådana som liksom går under huden och som också skär som knivar när de står på svart så att säga. Man holkas ur, blir inte längre sig själv, förlorar energin.
Till slut måste man gå och ta det lidandet.
För några månader sedan satt jag en dag vid frukosten och hörde Edith Piaf sjunga "Petite fleur", och plötsligt var jag ute på ett dansgolv med en av tonårstidens kärlekar. Vi var mycket förälskade, och medan musiken spelade kunde jag till och med känna lukten av hans kavaj.
Sedan kom spridda minnesbilder upp, alla var inte lika ljusa.
Några gjorde fortfarande ont.
Den mannen är död sedan fem år tillbaka.
Musiken är märklig för den för oss tillbaka till känslor och händelser i det förflutna, som blir till något närvarande på nytt.
Musiken kan riva i oss, få oss att minnas dem vi själva lämnade, dem vi var tvungna att lämna och dem vi aldrig gick till mötes så som vi kanske borde ha gjort.
Men härmed är min relationskvot fylld för resten av mitt liv! Med råge och på tiden!
Jag har haft ett par av dem i mitt liv. Sådana som liksom går under huden och som också skär som knivar när de står på svart så att säga. Man holkas ur, blir inte längre sig själv, förlorar energin.
Till slut måste man gå och ta det lidandet.
För några månader sedan satt jag en dag vid frukosten och hörde Edith Piaf sjunga "Petite fleur", och plötsligt var jag ute på ett dansgolv med en av tonårstidens kärlekar. Vi var mycket förälskade, och medan musiken spelade kunde jag till och med känna lukten av hans kavaj.
Sedan kom spridda minnesbilder upp, alla var inte lika ljusa.
Några gjorde fortfarande ont.
Den mannen är död sedan fem år tillbaka.
Musiken är märklig för den för oss tillbaka till känslor och händelser i det förflutna, som blir till något närvarande på nytt.
Musiken kan riva i oss, få oss att minnas dem vi själva lämnade, dem vi var tvungna att lämna och dem vi aldrig gick till mötes så som vi kanske borde ha gjort.
Men härmed är min relationskvot fylld för resten av mitt liv! Med råge och på tiden!
Bedragarna på nätet
De som försöker tillskansa sig pengar oärligt genom nätet verkar bara bli fler och fler. Är man som äldre kvinna speciellt utsatt?
Idag fick jag ett mejl, som till utseendet såg mycket trovärdigt ut. Det kom från Blocket.se och det handlade om 340 kronor som de påstod att jag hade betalat för mycket vid senaste transaktionen på Blocket och som jag skulle få tillbaka om jag lämnade uppgifter om mitt kort.
Nu är det bara det att jag aldrig har handlat på Blocket!
Mejlet var hyperkorrekt. Ställt till min e-postadress och det fanns till och med organisationsnummer på det.
Jag tycker att det är sorgligt att vårt samhälle verkar vara så fullt av bedragare!
Mejl med begäran om kortuppgifter med avsändare Telia, Swedbank och häromdagen från Handelsbanken har jag klickat bort många gånger. Tröttsamt!
Idag fick jag ett mejl, som till utseendet såg mycket trovärdigt ut. Det kom från Blocket.se och det handlade om 340 kronor som de påstod att jag hade betalat för mycket vid senaste transaktionen på Blocket och som jag skulle få tillbaka om jag lämnade uppgifter om mitt kort.
Nu är det bara det att jag aldrig har handlat på Blocket!
Mejlet var hyperkorrekt. Ställt till min e-postadress och det fanns till och med organisationsnummer på det.
Jag tycker att det är sorgligt att vårt samhälle verkar vara så fullt av bedragare!
Mejl med begäran om kortuppgifter med avsändare Telia, Swedbank och häromdagen från Handelsbanken har jag klickat bort många gånger. Tröttsamt!
Tänkvärt
Psykopater undviker inte sociala kontakter! De lever av att umgås på sina villkor med alla andra. De snyltar, bedrar och parasiterar och ogillar stark normala sociala kontakter. De måste ha några att manipulera och lura alltså är de socialt mycket aktiva.
Tänkvärt från ett fb-inlägg! Apropå listan i media om vilka yrken psykopater väljer.
Tänkvärt från ett fb-inlägg! Apropå listan i media om vilka yrken psykopater väljer.
Framgångskonceptet
Som ni som brukar läsa min blogg säkert har förstått så tittar jag ibland på en del s-bloggar.
Nu verkar de helt ha gått i stå! Det enda de har att komma med är gnäll över vilka dumheter andra gör, är det inte den borgerliga Alliansen så är det Sverigedemokraterna.
Men tror de verkligen att de kommer att skörda några framgångar på detta? Utan en politik?Som det stora gnällpartiet? Har de inga skickliga marknadsförare som kan hjälpa dem?
Det har säkert Jimmie Åkesson. Vad folk än har att säga om hans parti så verkar alla, även de mest tuffa reportrarna, vara rörande överens om en sak, han är en oerhört skicklig partiledare.
Det kommer de att vinna på! Och vilken marknadsföring de har fått den sista veckan! En dröm att få så mycket mediautrymme!
Och idag tog Jimmie Åkesson plats i Agenda.
Jag tror visst att det kan finnas bruna ränder i det partiet, som kan vara svåra att tvätta bort. Men jag bor i Blekinge och här har vi vår lokalpress där företrädarna för Sverigedemokraterna har synts ibland, mest tidigare.
Hos gemene man tror jag att det är svårt att hitta någon som har något ont att säga om dessa.
Jag är övertygad om att de kommer att nå framgångar. Frågan är hur farlig denna framgång kommer att bli!
Nu verkar de helt ha gått i stå! Det enda de har att komma med är gnäll över vilka dumheter andra gör, är det inte den borgerliga Alliansen så är det Sverigedemokraterna.
Men tror de verkligen att de kommer att skörda några framgångar på detta? Utan en politik?Som det stora gnällpartiet? Har de inga skickliga marknadsförare som kan hjälpa dem?
Det har säkert Jimmie Åkesson. Vad folk än har att säga om hans parti så verkar alla, även de mest tuffa reportrarna, vara rörande överens om en sak, han är en oerhört skicklig partiledare.
Det kommer de att vinna på! Och vilken marknadsföring de har fått den sista veckan! En dröm att få så mycket mediautrymme!
Och idag tog Jimmie Åkesson plats i Agenda.
Jag tror visst att det kan finnas bruna ränder i det partiet, som kan vara svåra att tvätta bort. Men jag bor i Blekinge och här har vi vår lokalpress där företrädarna för Sverigedemokraterna har synts ibland, mest tidigare.
Hos gemene man tror jag att det är svårt att hitta någon som har något ont att säga om dessa.
Jag är övertygad om att de kommer att nå framgångar. Frågan är hur farlig denna framgång kommer att bli!
söndag 18 november 2012
Om någon ringer...
Man måste ju undra vad som hände med filmen om SD:s politiker som hamnade hos Expressen. Någon skickade in den. Det måste vara någon i partiet eller någon som har lämnat, eller fått lämna, detta.
Jag hänvisade häromdagen till de kommentarer som en f d SD-medlem (Ja, med ganska höga politiska uppdrag regionalt) lämnar på S-bloggarna nu sedan han har blivit utesluten.
Det är tydligen ett sätt att jobba att vara illojal, och kanske har det varit så hela tiden.
Jag har under drygt två år varit på ständig helspänn om något av de hot jag utsattes för skulle iscensättas. Att jag skulle bli förtalad inom det politiska parti jag då tillhörde. Att jag skulle bli förtalad inom KviSk (kvinnor i Svenska kyrkan). Vad som skulle sägas vet jag inte, för jag har inget i mitt bagage som kan vara misskrediterande om det inte gäller privata mejl i gräl med vederbörande. Men hoten fanns, och man kan ljuga också. Ja, och så var det till logen också!
För säkerhets skull ringde jag mina ledande partikamrater och förklarade situationen. Jag är hotad med förtal, om någon ringer så vet ni det.
Men man kan ju också förtala någon anonymt. Om detta har gjorts vet jag inte.
Varför stannar kvinnor i sådant här, eller varför går de tillbaka igen när de har dragit? Gång på gång?
Vi blir duperade. Vi blir så duperade, så vi tror inte längre på det vi själva har upplevt.
Men en dag går vi. Om vi inte är fullständiga idioter. Då har vi fått nog av kränkningar, nedvärderingar och av alla hoten.
För hur vi än är, så måste väl något hos oss ändå vara rätt och värdefullt!
Jag hänvisade häromdagen till de kommentarer som en f d SD-medlem (Ja, med ganska höga politiska uppdrag regionalt) lämnar på S-bloggarna nu sedan han har blivit utesluten.
Det är tydligen ett sätt att jobba att vara illojal, och kanske har det varit så hela tiden.
Jag har under drygt två år varit på ständig helspänn om något av de hot jag utsattes för skulle iscensättas. Att jag skulle bli förtalad inom det politiska parti jag då tillhörde. Att jag skulle bli förtalad inom KviSk (kvinnor i Svenska kyrkan). Vad som skulle sägas vet jag inte, för jag har inget i mitt bagage som kan vara misskrediterande om det inte gäller privata mejl i gräl med vederbörande. Men hoten fanns, och man kan ljuga också. Ja, och så var det till logen också!
För säkerhets skull ringde jag mina ledande partikamrater och förklarade situationen. Jag är hotad med förtal, om någon ringer så vet ni det.
Men man kan ju också förtala någon anonymt. Om detta har gjorts vet jag inte.
Varför stannar kvinnor i sådant här, eller varför går de tillbaka igen när de har dragit? Gång på gång?
Vi blir duperade. Vi blir så duperade, så vi tror inte längre på det vi själva har upplevt.
Men en dag går vi. Om vi inte är fullständiga idioter. Då har vi fått nog av kränkningar, nedvärderingar och av alla hoten.
För hur vi än är, så måste väl något hos oss ändå vara rätt och värdefullt!
Läsarreflektion
Bloggläsare kan, som bekant, finnas över hela världen.
Min läsarlista toppas av läsare i Sverige, därefter kommer USA och så Ryssland.
Så ser det ut för hela min bloggtid här. Frankrike kommer på 6:e plats.
Förra veckan skrev jag mest om SD. Då steg de franska läsarna upp på tredje plats. Något samband?
Min läsarlista toppas av läsare i Sverige, därefter kommer USA och så Ryssland.
Så ser det ut för hela min bloggtid här. Frankrike kommer på 6:e plats.
Förra veckan skrev jag mest om SD. Då steg de franska läsarna upp på tredje plats. Något samband?
Privat meddelande
På förekommen anledning vill jag meddela att min av- och till-relation med LFL är och förblir över.
Och jag är mycket trött och sliten efter 2år och åtta månaders fightande, då jag mestadels har fått höra att jag är och gör fel i allt!
Det kräver sin kvinna att överleva sådant!
Och jag är mycket trött och sliten efter 2år och åtta månaders fightande, då jag mestadels har fått höra att jag är och gör fel i allt!
Det kräver sin kvinna att överleva sådant!
lördag 17 november 2012
Se hur de behandlar varandra!
Hur skulle ett parti som bara slänger ut den ene efter den andre i stället för att mötas och ta debatter inom partiet vara, om de fick mera makt och inflytande?
Det har hänt att människor har fått lämna sina uppdrag i andra partier också, det vet vi. I Moderaterna har man fått gå om man inte har betalat TV-avgift eller om man sitter och vänslas med journalister på krogen när man egentligen är i tjänst, bland annat.
Inom Socialdemokraterna har man fått gå om man har förvandlat sin bostad till en opassande boendeform, om man köper Toblerone på riksdagens kreditkort och om- ja, hur var det nu?- var det inte om man skriker rasistiska glåpord till en krogvakt!?
Var det inte någon som gjorde så?
Ja, och så hade de H.Juholt så klart också!
Men man blir väl inte utesluten ur partierna för detta? Som man kan bli inom SD - och som många blir.
Jag tror egentligen bara att det finns en institution som slår SD i att slänga ut folk. Men i den har man ingen möjlighet att stryka medlemsskapet- fast man kan kanske ana att man hade velat göra det ibland. Fast man kan ta ämbetet från någon.
Och detta är SVENSKA KYRKAN!
Men ännu har nog inte SD slagit dem i att rata folk!
Det blev visst lite bloggande här i alla fall!
Det har hänt att människor har fått lämna sina uppdrag i andra partier också, det vet vi. I Moderaterna har man fått gå om man inte har betalat TV-avgift eller om man sitter och vänslas med journalister på krogen när man egentligen är i tjänst, bland annat.
Inom Socialdemokraterna har man fått gå om man har förvandlat sin bostad till en opassande boendeform, om man köper Toblerone på riksdagens kreditkort och om- ja, hur var det nu?- var det inte om man skriker rasistiska glåpord till en krogvakt!?
Var det inte någon som gjorde så?
Ja, och så hade de H.Juholt så klart också!
Men man blir väl inte utesluten ur partierna för detta? Som man kan bli inom SD - och som många blir.
Jag tror egentligen bara att det finns en institution som slår SD i att slänga ut folk. Men i den har man ingen möjlighet att stryka medlemsskapet- fast man kan kanske ana att man hade velat göra det ibland. Fast man kan ta ämbetet från någon.
Och detta är SVENSKA KYRKAN!
Men ännu har nog inte SD slagit dem i att rata folk!
Det blev visst lite bloggande här i alla fall!
Lägg ner ärendet Expressen!
Nu tycker jag att Expressen ska sluta med att suga på karamellen av det där fylleslagsmålet för 2,5 år sedan i Stockholm!
Det börjar bli löjligt och ställer till en massa i politiken!
Världen brinner. I Gaza bombas civilbefolkningen och barn och vuxna blir hemlösa, skadas och dödas ibland.
Och här kör tidningarna dag efter dag ett fylleslagsmål mellan några invandrare och några blivande politiker, en situation som massor av oss i landet känner igen från andra håll. Inte minst från högstadieskolorna!
När jag var ung var det dixies mot knuttar! Det hände att vi i våra dixiejackor blev påhoppade av knuttar som rev av våra pinnar. Människor har ofta ett Dom och ett Vi. Vad det är skiftar från tid till annan.
Mediebevakningen har blivit fånig. Nu blir det en riksnyhet om en unge har gått utanför grinden till dagis. Det har väl barn alltid försökt göra! Utan att detta har blivit en nyhet! Har en kvinna låst sig ute på en balkong skriver man också i rikspressen om detta, vilket hände häromdagen.
Eller har min generation varit omedveten och dum? Vi borde kanske ha ringt både pressen, polisen och politikerna när något barn hade öppnat grinden till Dagis!
Är det nyhetstorka på något sätt i landet?
Som sagt vad gäller SD, det allvarliga är rasismen, och den finns inte enbart i Erik Almqvists ord om mitt land.
Vi vet att SD har invandrarfrågan som sin centralaste fråga och kan ana konsekvenserna.
Sluta nu snälla Expressen!
Nu gör er enbart löjliga!
Men man kan ju gratulera er till era källor! Det gäller att folk är illojala då säljer kvällspressen!
Det börjar bli löjligt och ställer till en massa i politiken!
Världen brinner. I Gaza bombas civilbefolkningen och barn och vuxna blir hemlösa, skadas och dödas ibland.
Och här kör tidningarna dag efter dag ett fylleslagsmål mellan några invandrare och några blivande politiker, en situation som massor av oss i landet känner igen från andra håll. Inte minst från högstadieskolorna!
När jag var ung var det dixies mot knuttar! Det hände att vi i våra dixiejackor blev påhoppade av knuttar som rev av våra pinnar. Människor har ofta ett Dom och ett Vi. Vad det är skiftar från tid till annan.
Mediebevakningen har blivit fånig. Nu blir det en riksnyhet om en unge har gått utanför grinden till dagis. Det har väl barn alltid försökt göra! Utan att detta har blivit en nyhet! Har en kvinna låst sig ute på en balkong skriver man också i rikspressen om detta, vilket hände häromdagen.
Eller har min generation varit omedveten och dum? Vi borde kanske ha ringt både pressen, polisen och politikerna när något barn hade öppnat grinden till Dagis!
Är det nyhetstorka på något sätt i landet?
Som sagt vad gäller SD, det allvarliga är rasismen, och den finns inte enbart i Erik Almqvists ord om mitt land.
Vi vet att SD har invandrarfrågan som sin centralaste fråga och kan ana konsekvenserna.
Sluta nu snälla Expressen!
Nu gör er enbart löjliga!
Men man kan ju gratulera er till era källor! Det gäller att folk är illojala då säljer kvällspressen!
Trevlig helg!
Trevlig helg, bästa läsare! Jag ska försöka hålla mig borta från bloggandet, för jag har en hel del annat jag behöver göra. Just nu har jag avslutat en akvarellmålning. Detta också för att slippa göra annat tråkigt här hemma!
fredag 16 november 2012
Äntligen några vettiga ord
Det var verkligen befriande att höra Jan Guillou som intervjuad av Expressens reporter gav en bild av händelserna inom Sd.
För det första ansåg han att den här historien med järnrören var uppblåst och kom att tona ner. Han menade också att inte heller moderata ungdomar hade gått fria om de hade filmats överallt. Så sant. Han sade också att Jimmie Åkesson är cool och att han är en av Sveriges skickligaste partiledare som försöker hålla ut i ett omöjligt parti. Han hade följt Jimmie Åkesson i en vecka och var mycket imponerad av det han hade sett.
Men, menade han, den stora faran för Sverigedemokraterna som parti är att nu vill Sd:s partiledare plocka bort den rasism som partiet egentligen har byggts upp från och detta kommer inte att vara populärt hos den hårda kärnan.
Det intressanta, menade Guillou, och så har jag också skrivit här på bloggen, är ju hur en intern film kan hamna på Expressen. Det är mycket intressant! Jag undrar om de vet vem som har levererat filmen dit.
Vidare sade Jan Guillou att han alltså hade följt Jimmie Åkesson och fått ett gott intryck, men sedan hade Jimmie Åkesson då visat sig vara rasist genom publiceringen av artikeln då han varnade för islam i Europa.
Han kanske inte bara skulle ha talat om Europa! Det mejl jag fick i morse från Australien skrivet av en engelsman skakade om mig rejält.
För tänk jag tror också att islam är en stor fara. Varför?Jo, den drar med sig en kultur som förpassar oss flera hundra år tillbaka i tiden.
Vad hände i Iran?
Jag vidhåller att jag inte är rasist. Men jag tror mig ha en ganska god analytisk förmåga, och jag ser ofta faror där det finns faror!
Nu lär en fjärdedel av Malmös invånare vara muslimer. Och judarna förföljs och flyttar från stan. Ska vi aldrig vakna!?
För det första ansåg han att den här historien med järnrören var uppblåst och kom att tona ner. Han menade också att inte heller moderata ungdomar hade gått fria om de hade filmats överallt. Så sant. Han sade också att Jimmie Åkesson är cool och att han är en av Sveriges skickligaste partiledare som försöker hålla ut i ett omöjligt parti. Han hade följt Jimmie Åkesson i en vecka och var mycket imponerad av det han hade sett.
Men, menade han, den stora faran för Sverigedemokraterna som parti är att nu vill Sd:s partiledare plocka bort den rasism som partiet egentligen har byggts upp från och detta kommer inte att vara populärt hos den hårda kärnan.
Det intressanta, menade Guillou, och så har jag också skrivit här på bloggen, är ju hur en intern film kan hamna på Expressen. Det är mycket intressant! Jag undrar om de vet vem som har levererat filmen dit.
Vidare sade Jan Guillou att han alltså hade följt Jimmie Åkesson och fått ett gott intryck, men sedan hade Jimmie Åkesson då visat sig vara rasist genom publiceringen av artikeln då han varnade för islam i Europa.
Han kanske inte bara skulle ha talat om Europa! Det mejl jag fick i morse från Australien skrivet av en engelsman skakade om mig rejält.
För tänk jag tror också att islam är en stor fara. Varför?Jo, den drar med sig en kultur som förpassar oss flera hundra år tillbaka i tiden.
Vad hände i Iran?
Jag vidhåller att jag inte är rasist. Men jag tror mig ha en ganska god analytisk förmåga, och jag ser ofta faror där det finns faror!
Nu lär en fjärdedel av Malmös invånare vara muslimer. Och judarna förföljs och flyttar från stan. Ska vi aldrig vakna!?
Kusligt, kusligt!
Jag fick för en stund sedan ett sådant där massbrev ni vet skickat från en väninna i Autstralien, vidarebefordrat från en engelsman. I brevet beskrevs förhållanden som sades vara desamma som i Australien och som lika gärna kunde ha varit en beskrivning över vad som sker här.
Pengar som satsas på internationella insatser medan bland annat vård och skola har stora brister, kristendomen som inte längre får synas i det offentliga rummet; i skolorna, i affärerna etcetera.
Han menade att den ursprungliga befolkningen numera behandlas som en minoritet utan rätt till sin ursprungliga kultur.
m.m.m.m.
På hur många ställen upplever vi samma sak? Och vad händer framöver? Man behöver inte vara sverigedemokrat för att reagera över utvecklingen!
Pengar som satsas på internationella insatser medan bland annat vård och skola har stora brister, kristendomen som inte längre får synas i det offentliga rummet; i skolorna, i affärerna etcetera.
Han menade att den ursprungliga befolkningen numera behandlas som en minoritet utan rätt till sin ursprungliga kultur.
m.m.m.m.
På hur många ställen upplever vi samma sak? Och vad händer framöver? Man behöver inte vara sverigedemokrat för att reagera över utvecklingen!
Blind inför sig själv?
Dina teorier om att f.d. medlemmar förtalar sd börjar bli pinsamma. Jag var
medlem under drygt ett år, och har inte haft några kontakter med partiet vare sig före eller efter
Ovanstående ord skrev LF (LFL) i ett mejl till mig i morse.
Helt omedveten om det förtal han sprider, verkar det som. Se mina hänvisningar i föregående inlägg!
Uppgiften om att det fanns ett nätverk av f d medlemmar som hade uteslutits och som nu ville visa vad partiet egentligen står för kommer inte från mig så klart, utan från en f d medlem i Blekinge som var intervjuad på lokaltv.
Jag är trött på lögner, på hot, på förtal, på dubbelspel, på svarta huvor, på odefinierbara signaturer!
Vad händer med folk i det här landet? Var inte svenskarna en gång ett rejält och präktigt folk? Ja, vi är i vart fall inte längre ett kristet land!
Läs på s-bloggarna!
Vill ni veta något om Sverigedemokraterna rekommenderar jag er att läsa på www.s-bloggar.se se Björn Anderssons blogg om Varför SD skickar filmen till Expressen och läs L.F:s kommentar på inlägget. Mycket initierat!? Eller?
Se även L.F:s kommentar på Tord Oscarssons blogg om Bjereld om Jimmie Åkesson!
Och på bloggen "Röda berget" också! Det finns säkert på fler ställen, men jag orkar inte kolla fler.
Är sådant förtal i god kristen anda? Finns kanske från urkyrkan riktlinjer om sådant?
Se även L.F:s kommentar på Tord Oscarssons blogg om Bjereld om Jimmie Åkesson!
Och på bloggen "Röda berget" också! Det finns säkert på fler ställen, men jag orkar inte kolla fler.
Är sådant förtal i god kristen anda? Finns kanske från urkyrkan riktlinjer om sådant?
torsdag 15 november 2012
Infiltrerande nätverk?
Som jag har skrivit blev jag mycket nyfiken på det där nätverket som en utesluten sverigedemokrat talade om igår. Det skulle finnas ett sådant som bestod av folk som hade uteslutits ur partiet och där syftet var att avslöja hur partistyrelsen egentligen är, sade han.
Att man, åtminstone ibland, har arbetat/arbetar? manipulativt i det partiet har jag förstått. Men hur gör de uteslutna? Är man ute på olika forum och förtalar partiet och dess företrädare? Man är kanske rent av medlem i andra partier och har sin plattform därifrån som ett skydd?
Häromdagen fick jag höra hur högerextremer hade gått tillväga för att få in en sympatisör i en styrelse. Man hade satt sig utspridda i lokalen. Varje gång kandidaten sade något applåderade man, och då blev det liksom många applåder för de kom från olika håll, och när någon annan sade något visade man sitt missnöje. Alltså arbetade man systematiskt och taktiskt för att nå sina syften.
Det gäller kanske att man i andra partier kollar upp så att man inte har fått in någon/några katter bland hermelinerna!
Usch, sådant här är otäckt, tycker jag. Är det inte det?
Att man, åtminstone ibland, har arbetat/arbetar? manipulativt i det partiet har jag förstått. Men hur gör de uteslutna? Är man ute på olika forum och förtalar partiet och dess företrädare? Man är kanske rent av medlem i andra partier och har sin plattform därifrån som ett skydd?
Häromdagen fick jag höra hur högerextremer hade gått tillväga för att få in en sympatisör i en styrelse. Man hade satt sig utspridda i lokalen. Varje gång kandidaten sade något applåderade man, och då blev det liksom många applåder för de kom från olika håll, och när någon annan sade något visade man sitt missnöje. Alltså arbetade man systematiskt och taktiskt för att nå sina syften.
Det gäller kanske att man i andra partier kollar upp så att man inte har fått in någon/några katter bland hermelinerna!
Usch, sådant här är otäckt, tycker jag. Är det inte det?
Superdygdiga reportrar gör sig löjliga!
Det har varit ganska roligt att kritiskt granska nyheterna idag och se hur reportrarna har uppträtt mot olika personer.
Redan i morgonsoffan började det när de intervjuande höll ett dygdigt korsförhör och ställde Erik Almqvist mot väggen.
- Vad har man då för människosyn om man säger så? frågade de.
Sedan fortsatte det i Aktuellt, där ännu en supermoralisk reporter frågade om människosynen om man kallade någon hora och blatte. Hur stor del av Sveriges befolkning är då på moralens avgrund!? Så löjligt!
Tänk, jag minns aldrig att någon satte mikrofonen i ansiktet på den där pastor Åke Green på Öland som i sina snuskiga fantasier fick vräka ur sig vad som helst om homosexualitet häromåret. Varför var det ingen som frågade den gubben
- Vad har du för människosyn när du säger på det sättet?
Nej, då teg man, och tvärtom, man körde hans osmakliga ord gång på gång på gång i radion och på TV. Det är skillnad på folk och folk!
Nej, det var inga snygga bilder från Kungsgatan som spelades upp. Men det verkade ju mest vara några omogna och fulla killar som rände runt. Hade man inte vetat att de hörde till SD hade säkert få reagerat. Man kan förstås undra över om de är mogna att delta på så höga poster inom politiken. De tedde sig ju inte så torra bakom öronen precis.
Har SD hur mycket kompetent folk som helst? Kan man bara plocka bort folk på dagen och ändå få arbetet att fungera? Verkar konstigt i ett så nytt parti!
Eller är det något annat bakom? Något som har med de påstådda fraktionsbildningarna och alla de uteslutningar som har ägt rum i partiet att göra? Vad är det för nätverk av uteslutna som en tidigare medlem i våra trakter talade om?
Finns det några som agerar i kulisserna?
I min värld är man inte manipulativ och beräknande. Man kallar inte heller- eller omtalar- folk för hora om de inte alls är kopplade till prostitution och knappt ens då. Förvisso tyder detta på en ganska trist kvinnosyn.
Men det är väl så att denna kanske finns i partiet, har funnits och finns. Ränderna går kanske inte ur.
Det skulle vara spännande att få veta vad som EGENTLIGEN hände!
Sedan kan vi ju fortsätta med de andra partierna. Hur är det i nya Moderaterna? Har de några/någon ytterst kontroversiell person i riksdagen? Hur är det med den saken?
Och socialdemokrater är som de alltid har varit. Där får man inte yttra sig som man vill. Det kan man lugnt konstatera på deras debattforum där kommentarer tas bort och debatten plötsligt stryps. De har väl alltid haft en STASI-light anstrykning. Ränderna går aldrig ur där heller!
Redan i morgonsoffan började det när de intervjuande höll ett dygdigt korsförhör och ställde Erik Almqvist mot väggen.
- Vad har man då för människosyn om man säger så? frågade de.
Sedan fortsatte det i Aktuellt, där ännu en supermoralisk reporter frågade om människosynen om man kallade någon hora och blatte. Hur stor del av Sveriges befolkning är då på moralens avgrund!? Så löjligt!
Tänk, jag minns aldrig att någon satte mikrofonen i ansiktet på den där pastor Åke Green på Öland som i sina snuskiga fantasier fick vräka ur sig vad som helst om homosexualitet häromåret. Varför var det ingen som frågade den gubben
- Vad har du för människosyn när du säger på det sättet?
Nej, då teg man, och tvärtom, man körde hans osmakliga ord gång på gång på gång i radion och på TV. Det är skillnad på folk och folk!
Nej, det var inga snygga bilder från Kungsgatan som spelades upp. Men det verkade ju mest vara några omogna och fulla killar som rände runt. Hade man inte vetat att de hörde till SD hade säkert få reagerat. Man kan förstås undra över om de är mogna att delta på så höga poster inom politiken. De tedde sig ju inte så torra bakom öronen precis.
Har SD hur mycket kompetent folk som helst? Kan man bara plocka bort folk på dagen och ändå få arbetet att fungera? Verkar konstigt i ett så nytt parti!
Eller är det något annat bakom? Något som har med de påstådda fraktionsbildningarna och alla de uteslutningar som har ägt rum i partiet att göra? Vad är det för nätverk av uteslutna som en tidigare medlem i våra trakter talade om?
Finns det några som agerar i kulisserna?
I min värld är man inte manipulativ och beräknande. Man kallar inte heller- eller omtalar- folk för hora om de inte alls är kopplade till prostitution och knappt ens då. Förvisso tyder detta på en ganska trist kvinnosyn.
Men det är väl så att denna kanske finns i partiet, har funnits och finns. Ränderna går kanske inte ur.
Det skulle vara spännande att få veta vad som EGENTLIGEN hände!
Sedan kan vi ju fortsätta med de andra partierna. Hur är det i nya Moderaterna? Har de några/någon ytterst kontroversiell person i riksdagen? Hur är det med den saken?
Och socialdemokrater är som de alltid har varit. Där får man inte yttra sig som man vill. Det kan man lugnt konstatera på deras debattforum där kommentarer tas bort och debatten plötsligt stryps. De har väl alltid haft en STASI-light anstrykning. Ränderna går aldrig ur där heller!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)