Katten verkar trött. Han har inte kommit in i sovrummet på natten på flera nätter, utan legat kvar i en grön skinnfåtölj i vardagsrummet. Annars har han den sista tiden sprungit runt huvudet på mig på mig på nätterna. Han har legat vid ansiktet och när jag har vänt mig om har han kommit efter. Jag gillar det inte. Inbillar mig att det inte är bra att ligga så nära och andas vid en kattpäls.
Ibland är det märkligt hur han uppträder. När jag någon gång har känt mig sorgsen har han kommit och lagt sig intill mig på ryggen. Känner katter på sig när man inte mår bra?
Jag tror att det sjunger på sista versen med honom. Kanske också med mig, för jag är också jättetrött ibland. Han är bortåt 17 år nu.
Men ikväll har jag bakat hastbullar. Min mor hade ett liknande recept på bullar som hon kallade "kungabullar" sedan hon var barn, för hennes mor hade bakat dem en dag när kungen hade födelsedag.
Jag var i ärlighetens namn rätt så trött på hennes kungabullar, för det var mestadels sådana hon bakade.
Och nu bakar jag dem själv! Logiskt?
Annars var det min far som bakade i mitt föräldrahem. Han var verkligen duktig på det också!
De här bakade jag till sista gången på akvarellcirkeln före jul.
Hastbullar är enklare.
Sista sommaren?
Efter att förra året ha varit dålig i flera dagar efter ett våldsamt kattslagsmål får min gamle katt numera bara gå ut i band under min uppsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar