Som jag har skrivit är jag uppvuxen i Malmö. I mina villakvarter hade jag aldrig någon känsla av att det pratades och tisslades om andra. Visst kunde man undra vem som hade flyttat in hos grannfrun, sedan hon hade blivit änka, men mycket mer än så var det inte.
Det tog ganska lång tid för mig att inse hur det var ute i byarna. Först i den by i Skåne där vi, min man och jag, köpte hus och sedan här i byn i Blekinge, där jag nu bor.
När jag efter elva år här flyttade till Stockholm för två år, kunde vi konstatera att där pratade folk om sig själva och inte bara om andra som i byarna. Det är inte så noga. Folk bryr sig inte om det som hade varit en skandal hemma i byn. Naturligtvis är det rätt så skönt!
Men ingenting är så roligt som att spekulera. Därför får man kanske lära sig att öppna upp och berätta det som eventuellt är på gång i stället för att det ska gissas och tisslas och tasslas.
Denna mentalitet gjorde också att jag gav ut ett häfte år 2002 om min tid som rektor på Oskarshamns folkhögskola (1993- juli1999). Nu var inte Oskarshamn en by, men väl en plats med en stark byamentalitet, tyckte jag.
Jag unnade faktiskt inte folk nöjet att hålla på att spekulera i vad som hade hänt, då speciellt mellan mig och någon där.
Det hade inte hänt något.
Tyvärr, får jag väl säga, för jag hade gärna gett hyenorna den köttbiten, om det verkligen hade varit så!
Det hade nämligen kanske varit värt det???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar