Om män

Ni som har följt min blogg har säkert insett att det har varit fler än en man i mitt liv. Detta ger onekligen en viss krydda, men i den här åldern börjar det bli jobbigt, för män dör ofta tidigare än vi kvinnor. När jag med ganska kort tid emellan fick veta att mina tre ungdomskärlekar plus den man som funnits i mitt liv i cirka tjugo år, med en relation som hade kopplats av och kopplats på, var döda, då gick jag i stort sett och lade mig. För hur det än är, när de där gamla kärlekarna dör, då känns det. Jag hämtade fram gamla brev och fotografier och tyckte att det var väldigt tragiskt. Sedan dog den stora hunden i dotterns familj också, och då tyckte jag att livet började ta slut för mig med. Det kan liksom bli för mycket.

När jag var ung började den ständiga strömmen av uppvaktande kavaljerer bli lite pinsam. Men så kom det ett program om Lill- Babs och hennes män, och detta räddade situationen. Jag är henne stort tack skyldig! För sedan hette det att jag var som Lill-Babs, och det var inte så farligt.
Ja, och nu kunde vi ju häromdagen se hur Harriet Andersson hade haft det i sitt liv. Hon slog mig med många hästlängder.

I grundskolan är lärarna ofta rätt så prudentliga. Jag minns från min sista läraryrkestid (på högstadiet) hur det i vårt uppehållsrum talades om en elevs mamma, som hade varit gift sex gånger. Då sade en lärare med utländsk bakgrund så här
- Hon måste vara en mycket vacker kvinna som har blivit gift så många gånger!
Ja, så kan man ju också se det!

Men det intressanta är hur de män eller kvinnor som har funnits i ens liv har varit. Lika? Olika? Vad har gjort attraktionen?

Själv har jag med en viss kuslig insikt konstaterat att männen i mitt liv, trots att de till en början har verkat väldigt olika, i slutänden har visat sig vara tema med variationer. Märkligt, är det inte?
Är det möjligtvis min begåvade, men dominanta, mor som går igen i mina relationer? Där var inget ifrågasättande. Hon hade alltid rätt, min salig mor!
Men, min exmake lever, den italienske före detta fästmannen också, och till synes senaste exet med!
Sedan får det kanske räcka för mig. Kanske...