Förr var det inte så vanligt att man bytte politiskt parti, men idag är det inget ovanligt alls.
Själv har jag bytt två gånger, som jag har skrivit tidigare. Först 28 år inom S, som man väl får se som en följd av ungdomlig vänstervridning som stannade kvar, sedan nio år inom FP. Det hade nog blivit KD den gången, men jag kunde inte ställa upp på deras då inskränkta syn på samkönade par. Sedan mjukades den upp betydligt och 2012 gick jag över till dem, trött på FP och deras abortpolitik och skolpolitik.
Men tyvärr så är det ju så att det inte bara är ideologiska skäl som gör att människor byter parti. Ibland handlar det om missnöje med framgången eller rättare sagt bristen på framgång som de har i det parti de befinner sig. Och då kan det bli lite konstigt.
Att Svenska kyrkan är som den är i stilen, det vet i vart fall alla vi som har varit aktiva eller haft anställningar inom denna.
I ett parti som KD får man akta så att man inte för över de brister som kyrkliga miljöer har till partipolitiken. Därför vore det naturligtvis bra om det inte fanns präster i ledningen.
Jag tror också att präster kan skrämma bort andra. Väldigt många människor har ju en dålig erfarenhet av i vart fall Svenska kyrkan.
Under min tid som folkpartist och då speciellt inom FiSk, den kyrkliga nomineringsgruppen, var jag mycket förvånad över hur många präster det fanns där. För man förknippar väl inte riktigt FP med präster, eller hur? Det känns mer som en utlöpare för Franska revolutionen, och där älskade man inte prästerna vad jag vet! Ja, ibland blir det konstigt i världen!
8 kommentarer:
Hej! Jag råkade snubbla in på den här bloggen när jag satt en stund och surfa runt, det verkar som att du driver en personlig och trevlig blogg! En fråga: är din uppfattning att präster inte bör engagera sig politiskt? Själv har jag valt att inte göra det, trots att jag har en tydlig politisk sympati, och min tanke är att jag vill vara präst för hela församlingen, och inte kunna misstänkas driva en politisk agenda i församlingsarbetet. Men ibland är jag tilltalad av tanken att låta min kristna tro också märkas i ett tydligt samhällsengagemang. Det ser jag inte som olämpligt, men jag anar nästan att du gör det?
Det kan nog hända att jag fortsätter följa din blogg, och förmodligen kan jag heller inte låta bli att reagera.....
Varm hälsning från
Sami Kaukonen, präst i Svenska Kyrkan
Tack för din kommentar! Politik kräver tydlighet, öppenhet och rakhet.
Man kan inte som politiker plocka med sig avarterna som finns inom ex.Svenska kyrkan som att man bara tiger när man inte tycker att diskussionen är bekväm. Det är snarast detta jag vänder mig emot. Men naturligtvis är detta personligt. Alla är ju inte sådana, trots att de är präster.
Tack för det klarläggandet! En ytterligare fråga: Hur menar du när du skriver att det naturligtvis vore bra om det inte fanns präster i ledningen (för KD uppfattar jag att du menar, eller missförstår jag?)? Är det lokalplanet du syftar på? Och uppfattar du att det finns något hos oss präster som gör oss olämpliga som politiska ledare? Hur ser du exempelvis på Cecilia Wikström, som ju gör karriär i EU-parlamentet? Jag är bara nyfiken, mitt val att inte engagera mig politiskt handlar om att jag tror att det kan bli problematiskt i förhållande till min församling om jag uppfattas som präst bara för dem med rätt politisk övertygelse, men jag kan egentligen inte se att det faktum att jag är präst i sig gör mig olämplig som politiker. Är du med på min distinktion, eller uttrycker jag mig klumpigt?
Sami Kaukonen
Jag tror att det beror på vilket parti det gäller och vilken församling. Det konstiga för mig är att det är rätt så många präster i FP, som ju borde vara ett sekulärt parti. Sådan ser jag nog också Cecilia Wikström. Jag tycker inte att det är så prästerligt att vara en stark abortförespråkare.
Men igen, det viktiga är att man som politisk ledare inte tar med sig avarterna från kyrkliga miljöer , som att man tar med sig en tigandets kultur.
Absolut! Det tror jag du har helt rätt i- tigandets kultur är förödande och har inte i politiken att göra! Och det finns så klart andra avarter också.....
Men, det här med att FP är ett sekulärt parti- är inte alla partier det? KD är väl inte så tydlig i sin kristna profil, även om de rösterna finns i partiets led. Och jag är inte riktigt med på att ett sekulärt sammanhang per definition utestänger den som är präst. Själv är jag engagerad i föräldraföreningen på barnens skola, jag sitter i styrelsen för den bostadsrättsförening där vi bor, jag är medlem i Rotary på orten. Alla tre tydligt sekulära sammanhang- borde jag inte vara med? Självklart "predikar" jag inte i dessa sammanhang, men lika självklart tar jag med mig min kristna tro och identitet in i sammanhanget. Men jag kan inte se på vilket sätt detta är ett problem. Det sekulära förutsätter knappast att religionen inte finns- även om många sekulära röster nog önskar just det, utan det sekulära samhället förutsätter religionsfrihet- både frihet från och frihet till. Trots att jag är präst menar jag mig alltså ha "rätt" att aktivt delta och bidra i det samhälle jag lever i- och kanske till och med genom mitt blygsamma bidrag dra ett strå till stacken i bygget av det goda samhället.....
Ännu en varm hälsning från
Sami Kaukonen, präst i Svenska Kyrkan
Jag menar inte att man som präst inte kan engagera sig, men jag kan faktiskt inte få ihop det prästerliga med ett parti som FP, ett parti som jag själv har varit medlem i under nio år. Och jag tycker inte att man som präst kan driva en hårdför abortlinje, men det är min uppfattning. KD bygger dock på kristen grund.
Sedan är det ju ibland känsligt med ett tydligt politiskt engagemang. Det gäller många samhällspositioner, för man blir stämplad. Men det är ju en rättighet att vara politiskt engagerad, så klart.
Absolut! KD bygger på kristen grund, men jag tycker inte att det syns särskilt tydligt i den politiska debatten. Och själv kan jag inte lika tydligt se motsättningen mellan liberalism och kristendom- men jag har inte, som du, varit medlem i partiet i fråga.
Egentligen valde jag att kommentera ditt inlägg eftersom jag blev nyfiken på det som jag, felaktigt har det nu visat sig, uppfattade att du menade: nämligen att jag som präst inte bör engagera mig politiskt. Men det var ju inte så du menade. Problematiken kring det håller jag med om, men jag ser inte att det egentligen är märkvärdigare än att sex av sju lärare i samhällskunskap på den gymnasieskola där jag gick var medlemmar och aktiva i Folkpartiet. Opartisk undervisning? Troligen, men inte oproblematiskt.
Tack för en trevlig diskussion! Det är trevligt med en blogg där inte tonläget går i taket, när någon kommenterar. Som sagt, jag kommer förmodligen att kommentera snart igen!
Sami Kaukonen
Jo, det är mycket som inte märks. Som att FP egentligen är emot kungahuset. Och jag håller med när det gäller lärarna. Det är många yrkesgrupper där en politisk stämpling kan ge funderingar om innehållet i verksamheten.
Du är välkommen med nya kommentarer!
Skicka en kommentar