När man polisanmäler någon för förtal, som jag gjorde igår, är det naturligtvis inte bara EN sak som ligger bakom detta. Då har något, som har pågått länge, definitivt nått en gräns.
Jag är inte heller ensam om att utsättas för offentlig missaktning av personen ifråga. Epiteten som han sätter på inte minst gamla partikamrater är ibland hårresande.
Om han sedan inte förstår vad saker gäller, utan tror att det bara är den sista lögnen och att det handlar om ett julkort, så är det beklagligt, men inget jag kan göra något åt.
Förvånansvärt är naturligtvis att han inte begriper att det allvarliga inte är ett julkort utan de telefonsamtal och brev eller mejl, som skickades till julkortsmottagaren och flera andra tidigare! (Åtta personer som jag känner till. Hur många andra?)
Det är svårt att få någon fälld för förtal. Detta är jag mycket medveten om, men i detta fall anser jag nog att det är värt att pröva. Kanske skulle det gagna andra också!
PS Min släkting hade ingen ärftlig demens, apropå vad han insinuerar.DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar