Andra begriper man sig inte alls på. Jag har varit med om en lång relation, där jag absolut inte förstod personen ifråga. Och jag tänkte ibland att om jag kommer på avstånd, så kanske jag kommer att se klart. Jo, jag såg klarare efteråt, men inte helt klart.
Själv har jag någon gång blivit beskylld för att vara till synes öppen, medan jag egentligen inte är det, för det är bara det jag vill vara öppen med som jag ger ut.
Och så är det säkert, men måste det inte vara det?
Ibland kan man bli förvånad över människor som man känner väl och som man tycker borde känna en jätteväl.
Som när en väninna, som jag har känt sedan jag var elva år,sade.
-Spelar du? Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Och det har jag gjort i så gott som hela mitt liv. Fast totaldisciplinerat. Men vi har ju också olika sidor. Jag är otroligt ordentlig när det gäller att betala mina räkningar i tid, men inte så noga att diska direkt efter maten. Är man snäll säger man att jag är bohemisk, är man inte snäll säger man något annat. Men faktum är att jag har mycket lätt att skriva och att måla, men lika svårt att ta tag i ordningen hemma.
Det känns mycket tryggt när man träffar någon som är likadan, men sedan har, i vart fall i mitt liv, detta lilla handikapp eller denna bohemiska egenskap blivit till ett stort tvisteämne.
I relationer finns ju en vardag också, och den är viktig. En del av oss, som jag själv, mår nog bäst att leva ensam med en katt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar