Ganska snart efter det att jag hade flyttat till Blekinge insåg jag att man måste ha en inträdesbiljett hit. Det har jag. Farmor kom från grannsocknen, ifrån Bökemåla. Så jag får bo här, brukar jag säga. Men det lär inte finnas några släktingar kvar här, efter vad en för mig okänd släktforskare i släkten, som ringde mig för några år sedan, upplyste mig om. Min farmor dog tyvärr när jag var tre år gammal. Men jag minns henne vagt. Jag har ofta undrat vad hon hade tyckt om att jag flyttade hit till hennes hembygd, en trakt som hon lämnade när hon var 22 år gammal för att bli mejerska i Danmark. Det måste har varit företagsamt på den tiden. Sedan gifte hon sig med min farfar som var skåning och bodde där, och jag har aldrig sett henne här. Men vår far påpekade ofta att hon kom härifrån, och den första tiden efter min flytt hit var han och jag i hennes hemtrakter och besökte någon grav till en anhörig här.
Idag har jag lagt ut skånska dialektord på facebook. Då längtar jag "hem". Då räcker det inte med att en fjärdedel av mig är blekingska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar