Nu har jag bemötts med ännu flera lögner. Jag orkar alltså dåligt med den här bloggvärlden just nu, och har plockat bort mina senaste inlägg.
Vem den otrevlige/a anonyme/a kommentatorn är vet jag inte. Det är ju möjligt att det var någon annan än LFL, som ville mig illa en Alla Hjärtans dag. Någon som då troligen mår psykiskt dåligt och är ensam och olycklig.
Men visst är det dålig etik att vräka ur sig skit anonymt! Dålig stil!
Jag hoppas att mina grannar har hittat till LFL:s blogg. Så får de fundera över var jag var (tillsammans med honom?) när han var ute på sina kvällspromenader här i byn när han bodde hos mig. Jag måste ha varit osynlig.
Det är en sak att ljuga, en annan sak att vantolka saker.
Tar det aldrig slut!?
Tror LFL att det var pur kärlek till honom som gjorde att han inte fick komma hit vid årsskiftet? Är det inte en aning ologiskt?
Det är kanske på tiden att bekräfta att vi är överens om att historien är över? Man brukar göra så i relationer! Inte bara tiga!
Naturligtvis är det trist när förälskelser ebbar ut och inte övergår i djupare känslor med tiden. Men det händer! Och det får man faktiskt acceptera utan att demonisera den andra! Referenserna till min exmake är fullständigt oförklarliga. Vi skildes för 33 år sedan, som vänner, och har varit vänner sedan dess.
Men visst jag kunde ha sökt på LFL:s namn på www.na.se för nästan fem år sedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar