När jag gick på Lärarhögskolan och utbildade mig till folkhögskollärare i estetiska ämnen och moderna språk (och svenska) hade vi en speciell kurs i bild. I den talade vi om det som kallades mytbilder. Det är alla de där fina bilderna som visar glada och lyckliga människor medan verkligheten kanske snarast är som en Norén - pjäs.
Vi kan se samma tendens på facebook, där folk kan ha framstått som världens mest lyckade och lyckliga tills allt rasar samman som ett korthus och familjerna splittras. Eller i minnesorden vid ett dödsfall där alla framgångarna staplas på varandra medan det som kanske har varit mest genomgripande och varit det starkaste i någons liv inte finns med.
För nog kan man fråga sig om ett barns död eller till och med självmord inte har varit av betydelse för den döde?
Man kan väl få tycka att det borde finnas gränser för förljugenheten! Jag tror också att det gagnar hela mänskligheten om våra liv inte blir till just mytbilder över en dold verklighet. Alla mår nog bra av lite äkthet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar