Igår visades ett inslag på nyheterna om föräldrarnas maktlöshet efter en ung mans självmord.
Man skyller på en dålig vård, men vården är ju slutstationen, illamåendet har börjat långt tidigare.
Vi lever i ett samhälle med stort tryck på att man ska vara duktig och lyckad. Utklassningar finns i många former och den hyllas.
Mobbningen är ständigt närvarande.
Den mest skrämmande mobbningen idag anser jag att den mobbning är, som i mångas ögon är helt legitim av det tredje största partiet i riksdagen. Här stämmer många in; media, de andra partierna, skrikande vänsterfolk, vanliga människor. Det är helt okey att spotta och trakassera Sverigedemokraterna och deras väljare. Den blivande statsministern vill bilda sin regering för att kunna mobba ut med kraft i ryggen. Ärkebiskopen drar sig inte för att tala om SD: s väljare som oupplysta varelser som inte begriper vad de har röstat på. Kyrkans tidning kan väl jämföra sig med Expressen i förföljelse och nedvärderingar av partiet.
Vart är vi på väg? Är detta värdigt ett demokratiskt samhälle?
Det mest skrämmande är att så få tycks kunna identifiera vad som sker, utan man dras med i drevet och tycker att det är helt okey att spotta på vissa människor för deras åsikters skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar