Det är synd att jag inte längre är eller känner mig som socialdemokrat, för då hade jag säkert varit mycket nöjd med tillståndet inom Svenska kyrkan. Som det är nu blir jag oerhört irriterad över den vänstervridning som är alldeles uppenbar.
Idag kan vi läsa om ett nytt utspel från ärkebiskopen mot Sverigedemokraterna i Kyrkans tidning. Man kan tycka vad man vill om deras politik, men det kan inte vara ärkebiskopens uppgift att vara partipolitisk i sina utspel och att ha attityden att människor med en viss politisk åskådning är idioter som måste tas om hand och uppfostras.
Nationalismen har med jämna mellanrum återkommit som rörelse i historien. Det är många stora, välkända författare vars författarskap till stor del bygger på den.
Det vidöppna samhället får naturligtvis som resultat att en del värden går förlorade. Hur kan man bortse eller inte inse detta?
Många pensionärer har i årets val röstat på SD. Det är säkert inte bara beroende på deras åsikter om pensionärsskatten, utan också en nostalgisk längtan efter deras barndoms Sverige, som inte längre finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar