Idag läste de upp hur många kandidater från de olika partierna som hade fått lämna nu inför valet.
Flest var det i Sverigedemokraterna. De har skrivit anonyma rasistiska kommentarer på nätet, och så har anonymiteten avslöjats.
Vore kanske något att lära för domkapitlen och avslöja de anonyma kommentarerna på Bloggardag?
Jag lade märke till att tre kristdemokrater hade fått gå. Jag känner bara till två personer. Och så känner jag ju till den enda folkpartisten.
Men det märkliga är hur en del människor blir förorättade när sanningar kommer fram. Idag kunde vi läsa att Anne-Sophie Lainesdotter Emilsson var besviken på sina partikamrater! Hoppsan, borde det inte vara tvärtom de som är besvikna på henne?Men det är de säkert också. Nu gjorde hon ju en snabb sorti och lämnade sina uppdrag.
Det passar sig liksom inte att en kristdemokrat som driver äldrefrågor snor pengar, plånbok och kort från en 77-årig dam.
Ponera att det vore sant att hon tänkte ta om hand plånboken och lämna den till polisen.Hur kunde hon då låta den ligga i flera veckor i sin bostad? Tänkte hon inte på hur damen som var av med plånboken mådde och att hon nog behövde sitt ICA-kort? Det där med att det inte fanns några pengar i den tror jag inte en sekund, och hon har ju själv erkänt stölden för polisen. Hur är man då när man kan göra så mot en gammal människa? Lider man inte då total brist på empati?
Detta påminner mig om de anställda som på ett äldreboende hade fuskat med arbetstiderna och blev avskedade eller uppsagda, i något fall fick någon en varning. Sedan upplevde de sig illa behandlade! Visst är sådant helt otroligt! Man fuskar på sin arbetsplats och sedan blir man förolämpad för att man får ta konsekvenserna.
Det är skillnad på journalister som ljuger och journalister som plockar fram sanningar om en. Man måste räkna med att granskas när man har eller ska ha tunga förtroendeuppdrag.
Kan man inte granskas, ska man inte heller ställa upp på några listor. Granskningen är hård idag, och toleransen är liten.
Men oj, jag blir så trött av allt som händer runt mig. Jag var ju faktiskt involverad i Anne-Sophies placeringar på riksdagslistan och landstingslistan. Helt ovetande!
Men på tal om Löfwen som inte fick säga zigenare, så plockade jag fram mitt betyg från AMU, där jag under ett års tid (1978/79), enligt detta, som adjunkt hade undervisat "vuxna zigenare"! Tur att jag inte behöver visa det betyget mera, för vad hade hänt då?
Ord, som har varit helt neutrala, har plötsligt fått en negativ klang. Hur händer det? Jag har ingen känsla av något nedvärderande i ordet zigenare. Jag tycker att det är vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar